Patriarken

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Patriarken

 

Det hände på den tiden då vår hetlevrade fader Thorvald började ta det lite lugnare. Faderns kompromisslösa hetsighet gjorde sig emellertid fortfarande gällande, han kunde då spänna örnblicken i vem det än var som gjort något dumt, det var nästan alltid någon av de fyra sönerna, och säga:

- Jag tar min hand ifrån dig!

Mer som ett löfte än ett hot. Hans beslutsamhet samt snabba förändring i lynne gjorde att vi fick för oss att kalla honom för Patriarken men det fanns fler smeknamn, Don Thorvald till exempel. Kärt barn har många namn.

 

Den här sommardagen var det så varmt att Jill som hyrde stallplats hos oss på vår gård, trädde ett rött svettband över pannan på det arabiska fullblodet Ramadan. Jill skulle mocka i stallet och sedan leda ut Ramadan till hästhagen invid jordgubbslandet.

 

Under tiden krökte Patriarken rygg och hackade på så dammet rök från åkern, han noterade att skatorna ingått en pakt med fiskmåsarna. De var ju där allihop! Ju mognare jordgubbarna blev – ju våghalsigare blev fåglarna. En efter en steg de mot den himmelsblå skyn medan slamsor av jordgubbar hängde i deras näbbar. Patriarkens väderbitna och solbrända ansikte vittnade om en vrede som hade sina rötter i början av sommaren. Det gick inte att hacka upp den inte, och inte heller gick den av för hackor.

 

Därför slängde han hackan och skred till verket. Med bestämda steg gick han mot huset för att hämta geväret medan han då och då vände blicken upp mot skyn och skuggade med sina stora händer. Han såg inte när Jill och Ramadan lunkade grusvägen fram utmed det grönskande jordgubbslandet medan fåglarna skränade. Han såg inte när Jill gav hästen en klapp på länden och sedan stängde grinden, inte heller såg han Ramadan ruska på huvudet som om det röda pannbandet redan då började klia och irritera. När Ramadan sedan sträckte sin långa hals genom taggtrådsstängslet nådde hästen nästan ända fram till den första jordgubbsraden.

 

Inne i huset höll min mor på med att diska efter förmiddagskaffet. Min svägerska hade börjat duka ut från matrummet och storebrorsan satt i köket och kratsade ur rökpipan. Han böjde sig ned och synade pipan noga samtidigt som Patriarken gick in i sängkammaren där vapnet av säkerhetsskäl förvarades i en olåst garderob - det gällde ju att ha det nära till hands. Patriarken tog geväret från garderoben och gick sedan en omväg via hallen vid glasverandan och genom TV-rummet smög han sig ut till pannrummet där ammunitionen fanns. Han gick sedan ut i hallen igen, stängde dörren försiktigt från utsidan och laddade geväret ute på trappan. När han såg fågelskocken, hörde deras skrän och såg deras kalas höjde han snabbt geväret och fyrade av, två skott i tät följd, från trappan.

 

När han sänkte geväret såg han Murphys lag träda i kraft, där skottet nyss gått mot undflyende fåglar stod nu Ramadan på ostadiga ben med blodig panna. Av jord är du kommen…for det igenom Patriarkens huvud samtidigt som hästen dråsade omkull så dammet yrde. En bra stund stod han kvar på trappan, med geväret pekande nedåt, han såg ut som om han fallit i trance… Med en kvardröjande doft av svartkrut, gick han in i huset och stängde dörren.

 

-Fick du någon? Undrade svägerskan en stund senare.

 

- Ja nog fick jag vad jag förtjänade, sa Patriarken där han satt vid köksbordet.

 

Tunga orosmoln och stormskyar drog över hans panna, ögonbryn rynkades, vad kostar ett arabiskt fullblod egentligen? Kunde hästen grävas ned utan att någon märkte det och kunde han vid ett polisförhör säga att hästen blivit vild och dragit till skogs? Händer inte det rätt ofta? Det var måsarnas skri som bröt Patriarkens tankebanor. Han insåg att svägerskan sagt något till honom men måste be henne upprepa:

 

- Vad ska du göra med måsen du sköt, sätter man inte upp den som varning åt de andra? sa hon.

 

- Det går ju inte med en häst, sa Patriarken och suckade tungt.

 

Svägerskan tittade frågande på storebrorsan, men han skakade på huvudet. Patriarken såg dem inte längre. Däremot insåg han att även en häst kan bli trött och behöva lägga sig till vila. Ja, han hade insett allt detta och lite mer därtill vilket fått honom att resa sig upp och stå blickstilla samtidigt som ett förklarat skimmer spred sig över hans ansikte. Det var som om han såg ett Guds mirakel där borta på grusvägen där Jill makligt skumpade fram i sulkyn bakom Ramadan vars huvud med det röda pannbandet svängde fram och tillbaka.

 

 

 

 

 

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."