Saga # 16 Grävskopan Gruff

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."

Den sextonde sagan handlar om Grävskopan Gruff

Ohygglipuff vaknade med ett ryck nere på plåtdurken i Grävskopan Gruffs hytt. Kaninen hade drömt om en jättestor rymdskeppa som var utsänd av rymdstiftelsen ”Bella Hund Memorial”. Den var utsänd för att rädda honom och Grävskopan Gruff. Men Grävskopan Gruff vägrade att ge sig iväg med rymdskeppan som trots sin storlek inte hade plats för skopan som måste lämnas kvar. I drömmen sa Grävskopan Gruff; ”Vad är en grävskopa utan sin skopa?” Ingenting. Och precis då vaknade Ohygglipuff och skrek:

- VAKNA DIN USLING TILL GRÄVSKOPA!

Drömmen var snarlik den händelse som hans goda vän grävskopan Gruff hade upplevt i Havregrynsfolkets drömvärld där den undersköna traktorgrävaren Michigan uppenbarat sig.

Klarvaken tänkte kaninen noga igenom den situation han befann sig i. Det var inte helt självklart hur det skulle gå med en vargflock som väntade nedanför Grävskopan Gruff som var nästan medvetslös av bränslebrist. Ohygglipuff själv darrade av hunger och skräck. Men kaninen tvingade sig i samma ögonblick att tänka hjältemodigt på sin situation. Nu gällde bara en sak och det var att ta sig därifrån! När det var genomfört kunde han och Grävskopan Gruff diskutera olika flyktvägar de kunde tagit, de skulle dricka varm hallonsaft och för varandra beskriva olika scenarios där de kunde ha flytt eller försökt omvända vargflocken till att bli vegetarianer.

Under tiden hade Gråben, ledaren för flocken ”Wolfpack” gått en rekognosceringsrunda. Vargen hade stött på två vildgrisar som han jagat iväg. ”Ni får se hur det går på nyheterna”, morrade han efter dem med bister min samtidigt som de två nyfikna vildsvinen for iväg så det rök i både snår och buskar. Det skulle dröja innan det började snöa igen och för att dölja sina spår gick Gråben tillbaka samma väg som han kommit. Han var tillbaka i sin vargflock. Tålmodigt satt vargarna runt Grävskopan Gruff och när gryningsljuset kastade bort sina första strålar över de snötäckta fälten manade Gråben flocken till anfall. De hade väntat länge nog, nu skulle kaninen inne i grävskopan bli deras söndagsmiddag!

Samtidigt smög Ohygglipuff upp och satte nyckeln i tändningslåset för att starta den stora dieselmotorn. Men när han vred runt nyckeln hände ingenting mer än att startmotorn började stånka. ”Ouuh, phuuuiii”, lät det från Grävskopan Gruff som med knappt hörbar röst lät meddela; ”Gör inte så där Ohygglipuff, du måste tanka innan du startar mig”. Nedanför dem började vargflocken yla och hoppa upp mot hytten.

Ohygglipuff stirrade med stel blick på de öppna käftarnas sylvassa tänder och insåg att det enda som skyddade honom var det plastlaminat som grävskopans fönster bestod av. Kaninen blundade när han hoppade ned mot dieseltanken. ”Tanka mig så ska jag slå benen av Gråben och hans flock med min skopa! De förtjänar minsann en skopa ovett…” Svagt, väldigt svagt hördes Grävskopan Gruffs rostiga röst.

Alla vargarna i ”Wolfpack” slängde sig nu mot förarhytten och slog med tassarna mot dörrarnas handtag vilka Ohygglipuff bundit upp med två lakritsremmar. Om dörrarna gick upp var han förlorad! Han måste snabbt ta reda på varför inte Grävskopan Gruff gick igång? Efter flera anfall från vargflocken släppte plötsligt bägge lakritsremmarna greppet om de bägge dörrarna som öppnades på vid gavel. Kaninens sista chans var att kolla var den diesel han fyllt på tagit vägen?

I Grävskopan Gruffs innandöme hade Ohygglipuff gömt en cigarrettändare som han stulit på en av auktionsutroparen Lagawåfflors auktioner. Han letade upp tändaren, tände den och skruvade snabbt av locket på bränsletanken. I samma ögonblick dök två glupande vargkäftar upp i hans synfält, de sniffade med sina nosar och deras framtassar var långt nere i hytten, med de starka bakbenen som hävstång sökte de efter sitt byte och snart, mycket snart skulle Ohygglipuffs öde vara beseglat. Just då, när Ohygglipuff höll upp cigarrettändaren såg han dunken som han fått av bröderna Bäver; Tobbe Tott och Tompa Skott hade gett honom en dunk som det stod; ”B e n s i n”, på.

Och när han tänkte efter, visst hade de betett sig konstigt när han kom för att hämta dunken? De bägge bävrarna hade pratat om hur gott det var med svartskinka, nickat menande mot honom och frågat om han visste om det gamla cornflakespaketet fanns kvar? Att de menade det paket där han gömt packningen till Grävskopan Gruff kom Ohygglipuff inte att tänka på, då.

Mycket besynnerligt var det, alltihop! Och vad berodde det på? Att klantskallarna gett honom bensin istället för diesel. Bensin som han hällt i tanken på Grävskopan Gruff som bara gick runt på diesel! Det var alltså därför motorn vägrade starta trots packningsbytet. B e n s i n! Vars ångor nu steg upp till vargarna som tigande tassade omkring i den kalla förarhytten i jakten på den lilla kanine. Ohygglipuff kurade ihop sig på plåtdurken längst ned i hytten. BENSIN! Tänkte Ohygglipuff, men det är ju brandfarligt!? Det har Skogsstyrelsen slagit fast…

Sedan small det till utav bara helvete och Ohygglipuff for upp som skjuten ur en kanon. Då kaninen var så mycket lättare än vargarna som också for iväg åt alla håll, la han sig i en omloppsbana runt skogen Timberjack.

På rygg med tassarna bekvämt knäppta över magen njöt Ohygglipuff av luftfärden. Han behövde inte anstränga sig särskilt mycket för att minnas alla äventyr med sin vän Grävskopan Gruff; alltifrån den första insikten i vad en ketchupeffekt är, första gången de träffade på Havregrynsfolket och deras glömskegröt, rymdskeppan och hur Grävskopan Gruff lärt sig att inte sätta sitt ljus under en skeppa, den förträffliga jordhögen, Drottning Inko och Allhärskaren, hur de mötte tvättbjörnarna Stjälbjörn och Grovestöld och "Han som sover", och hur de sedan förlorade sin bästa vän Bella hund. Och hur sörjde de inte! Mulle Mullvad och Den Allvetande skrothögen till trots, och när han själv, Ohygglipuff somnade och sov som om han aldrig mer skulle vakna. För att inte tala om när Valfrid dök upp ur Frolicdammen och svalde Ohygglipuff i ett nafs! Konsult Smult och Scumbag, fångenskapen på den sockerstinna Marshmallowön, flykten och hemkomsten som den goda fén hjälpte Ohygglipuff att nå, och så mötet med en stora grävlingen Lagawåfflor, auktionsutroparen och alla missöden som den försvunna packningen gav upphov till, en packning de haft med sig på färden till Bella Hund Memorial. Inte att förglömma var förstås mötet med Paddan Sartre, Rockfolket och bröderna bäver; Tobbe Tott och Tompa Skott! Kung Pruttankamon och vildsvinen! Javisst och så till sist, den hemska spådom som skogsoraklet uttalade vilket ofelbart ledde till mötet med Gråben och hans vargflock – ”Wolfpack”. Hm, många, många av invånarna i den stora Timberjacksskogen hade vännerna fått möta, tillsammans. Men nu fanns det ingen mer Grävskopan Gruff som kunde rädda Ohygglipuff i sista stund. Eller..?

Men på tal om rymdskeppan så flög Grävskopan Gruff också upp i luften. Lite grand, mer som en rymdraket som lämnar det första steget bakom sig gjorde grävskopan sin sista sorti. Väl uppe i luften gav han efter för dragningskraften och lät sig falla ned mot jorden igen medan Ohygglipuff flög vidare i sin omloppsbana. Av någon outgrundlig anledning passade skopan på att lossna, den for vidare genom luften. Och på den kvällens nyhetssändning i Timberjack-TV berättade nyhetsuppläsaren att två förrymda vildsvin efterlystes av Skogsstyrelsen samt att tyngdlagen inte längre fungerade i det tidsspann skogen Timberjack just då befann sig i.

Men bröderna Bäver som höll till i det svartbyggda garaget, det vill säga Tobbe Tott och Tompa Skott, var några av de första som såg Ohygglipuff fara iväg mot himlen. Detta iakttogs även av de två förrymda vildsvinen som befann sig på flykt från vargarna långt ut i skogen Timberjacks utmarker. Och det blåste så i in i helvete den kvällen!

- Önska dig nåt, brorsan! skrek Tobbe Tott och tog stöd mot garagets vägg för att kunna stå stadigt i det starka vinddraget och se upp mot skyn.

- Varför det? undrade Tompa Skott som tvingades se sin mössa föras bort av vinden.

- Ser du inte! Det är ju stjärnfall över Timberjack! Då får man önska sig vad man vill!

- Då önskar jag mig ett vindkraftverk, sa Tompa Skott torrt.

- Inte så högt din dumskalle! Då får du ingenting, du måste önska tyst, för dig själv liksom, sa Tobbe Tott.

- Men hur ska du då veta vad jag önskade? sa Tompa Skott.

- Varför måste jag veta vad du önskar? undrade Tobbe Tott.

- För att om bara jag själv vet att jag önskar mig ett vindkraftverk, hur ska jag då kunna reklamera ifall det inte dyker upp? Jag måste ha åtminstone ett edsvuret vittne, så säger ju reglerna som Skogsstyrelsen tagit fram när det gäller bygglov för vinddrivna anläggningar…

- Ja ja, strunt samma, vi bygger ju bara svartbyggen du och jag och stjärnan är borta så "Alles est verloren", suckade Tobbe Tott och nästan raglade bort från garaget i den starka vinden.

De två förryckta vildsvinen som legat och lurpassat på bröderna nedanför garagets svartbyggda carport smög därifrån med strukna öron för att inte blåsa bort. De var mycket nöjda med att ha fått lyssna på brödernas drömdialog. Det ena vildsvinet grymtade något om att han hunnit med att önska innan stjärnan Ohygglipuff försvann. ”Vad önskade du då?” Undrade det andra vildsvinet. ”En stuvad kanin till middag”, flinade det första vildsvinet. I samma ögonblick ökade vindstyrkan och rätt som det var fick han Ohygglipuffs lilla vita kropp mitt i trynet! ”Kaduff!” lät det. Kaninen själv såg så många stjärnor att han kunde önskat sig en hel påse med Marschmallows.

Då stack plötsligt Gråbens nos fram ur ett buskage. Alla blev dö-rädda! Till och med Gråben själv såg rädd ut? Men han morskade strax upp sig och klev fram i hela sin gråraggiga skepnad, en fullvuxen varg är inte att leka med, tänkte de fördömda vildsvinen.

- Kanin är min, min kanin! väste Gråben mellan tänderna.

- O Alfahanne! Vi hävdar ingen upphovsrätt, sa det ena vildsvinet, absolut inte, ta du kaninen kära Gråben, sa det andra vildsvinet och pekade på Ohygglipuff med sin klöv i en vänlig och inbjudande gest. Ungefär som när man bjuder en god vän med armbågen.

- Fegisar! fräste Ohygglipuff där han låg på marken.

Runt omkring i buskage och mellan ormbunkar och ungbjörkar vars snötäckta grenar plötsligt skakade, stack det fram nosar från vargflocken. Hela ”Wolfpack” var där! Hungriga i väntan på att Gråben skulle leda dem till ett bra snabbmatställe. Och grillade vildsvin är inte fy skam, utom för kaniner som är vegetarianer.

- Era svin! Tror ni verkligen att en liten kanin räcker för ”Wolfpack”? Det är er vi vill ha, ni är ju två saftiga vildgrisar! Er kan vi leva med…ett tag, sa Gråben med ett varggrin.

Just då Gråben visade vägen med tassen satte de två vildsvinen av i full karriär genom skogen. Efter dem kom hela flocken. Men Gråben själv stod kvar, fundersam på om han skulle ta sig an Ohygglipuff eller följa efter sin flock? Villrådig stod han, redo att ge sig av, eller skulle han stanna? Men så med ens bestämde han sig för att ge sig av. Med kaninen i säkert förvar i vargkäften var det en baggis för honom att springa ikapp sin flock och leda anfallet mot vildsvinen. Men först ville han veta:

- Är du en sådan där självmordsbombare?

- Absolut inte! Men det finns ett skäl till att jag heter Ohygglipuff, att ge sig på mig är som att äta kätting, den som gör det kommer att skita småspik, sa kaninen med stort eftertryck.

- Men var är då din vän grävskopan? sa Gråben.

Med öppen käft på vid gavel tog han ett vargsprång mot Ohygglipuff!

- Grävskopan Gruff kommer här! sa Ohygglipuff samtidigt som han kippade efter andan.

Mycket märkligt var det som då inträffade. Grävskopan Gruffs stora skopa kom nedramlande från skyn och träffade Gråben med ett brak. Vargens glupande käft försvann med buller och bång under den stora skopan som grävde sig ned minst en decimeter i den svinkalla jorden.

Ohygglipuff andades ut. Han skulle gå vidare efter detta missöde men alltid minnas den vän som gett honom livet tillbaka. Och även om Grävskopan Gruffs fortsatta öde efter explosionen är okänt, så ryktas det i skogen Timberjack att i den östra delen, inte så långt från Bella Hund Memorial, står en skrothög. Den liknar en stridsvagn med larvfötter och allt, men det kan lika gärna vara resterna av en grävskopa utan skopa, för den är borta! Och då är det ju ingen grävskopa eller hur? Men det är bara rykten Eric och de sprids lika lätt som vinden drar ned löven från trädkronorna i skogen Timberjack.

Och hur det går för vildsvinen och bröderna Bävers svartbygge samt var i Skogen Timberjack ”Wolfpack” till slut stannar, det får vi vänta med att berätta till nästa gång du fyller år Eric.

Promise to be cool until then!

 

 

 

 

– Slut –