#10 Scumbag

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

I den tionde sagan får vi äntligen träffa Scumbag, en riktig skumgummitomte!

Efter en idé av valen Valfrid.

 

De azurblå vågorna som sköljde mot stranden var av ett slag som både svalkade och vaggade till ro. Den 55 ton tunga valen Valfrid behövde detta, och hon log i sitt inre medan hon tänkte för sig själv på ord som fastnat i hennes minne; All inclusive…valfläsk…Val D´Isere…Valthorn…Emellertid hade hon kilat fast sig så pass att hon löpte stor risk att inte komma loss överhuvudtaget och det var på valars absurda logik - bra!? Att Valfrid var trött på att forsa fram på de sju haven med konsulter och annat patrask i magen kan man ju förstå.

Alltihop började när hon satte kurs mot Frolicdammens yta och felnavigeringen inträffade.

Orsaken var ingen mindre än Konsult Smult som befann sig mitt emellan gomseglet och struplocket inne i hennes stora hals när han råkade knuffa ned och förstöra den kristallbemängda gps alla valar navigerar med. Valfrid fick hicka av Konsult Smults rörelser i svalget och den förödelse som detta åstadkom innebar att i Konsult Smults tvättbjörnsliknande kropp kilades tusentals små kristaller fast som kom från Valfrids gps och dess sändartransistorer. En del av kristallerna gick all världens väg då Konsult Smults tvättbjörnsmustascher kittlade dem så att de sprack. Men flertalet fortsatte vidare in i Konsultens kropp och där började de sin inte helt ofarliga vandring.

Valfrid hade alltså kommit ur kurs och av ren trötthet till slut låtit sig spolas upp på Marshmallowrevet utanför Candyöarna i Sydostasien. Hon hade legat en bra stund på den öde Marshmallowön (som inte var så öde som man kunde tro). Då och då blåste hon ut en fontän av sodavatten för att göra sig av med barlasten. Först när det började skymma kom öborna. Det hördes bara ett svischande i skumgummiträden där marshmallowfrukter hängde. Svisch-svisch lät det, och när det svischande ljudet upphörde hade plötsligt tusentals småaktiga och beiga skumgummitomtar samlats kring valens stora kropp.

Tomtarna slängde upp spjut som såg ut som salta pinnar i skyn och i spjuten var lakritssnören fästade. Spjuten nådde så högt upp att när de vände nedåt igen för att slå ned i den sockrade marängbottnen till strand, hade de passerat valens omfång med flera meter varpå snörena låg i en båge runt hela valens kropp. På så sätt började de småaktiga skumgummitomtarna att fira sig upp på Valfrids rygg.

Inne i valen utspelades följande: Konsult Smult var som självlysande av invärtes kristaller och när Valmyndighetens chef Krister Ledtrådsson ringde på konsultens mobiltelefon så svarade Konsult Smult utan telefon!? Det var de grönskimrande kristallerna som möjliggjorde denna kommunikation.

- Hallå Krister! Ja, vi är i valens mage, ja, ja det ska jag genast göra chefen, ja i den mån det går att diarieföra en hel val, mm, ja, ja visst eh, chefen, det ska jag visst göra! sa Konsult Smult.

Ohygglipuff hade svårt att tro på vad han såg. Taket på den jättelika grotta där de var måste vara valens magsäck och på botten av den såg han sjöstjärnor blinka när de rörde sig i den lätta vågrörelse som kom då Valfrid makade sig bättre tillrätta. Valfrid hade dessutom varit stilla så länge att Ohygglipuff förstod vad som måste ha hänt:

- Hon har strandat! Vi kommer inte längre! Valskrället har fastnat på någon öde strand, och vi är fast i hennes mage! Åh fy, åh hu! Sa Ohygglipuff och forsatte;

Tänk om Bella Hund och Grävskopan Gruff varit här och kunnat rädda mig!

- Tyst med dig dumma kanin! Du är med som massäck på den här resan, glöm inte det! När jag ätit upp dig ska jag diarieföra dina ben och avsluta ärendet. Hm, nåja, du kan själv få välja hur du vill bli kryddad..? sa Konsult Smult och dreglade lite grand för han var hungrig men inte så hungrig att han tog risken att skrämma kaninen helt från vettet.

Men Ohygglipuff som varit nära att ta till lipen fick tillbaka sitt mod och sa:

-Du talar som en kokbok! Se till att vi kommer ut härifrån istället!

Sagt blev gjort och efter att ha gjort en okulärbesiktning av valens mage använde de bägge äventyrarna den brandtrappa som ledde förbi Valfrids gomsegel och upp i nödutgången strax intill blåsutventilen, där sodavattnet som Valfrid nu gjorde sig av med, strömmade ut i kolsyrade, jämna stötar. När de två tittade ut fick de syn på en skumgummitomte i naturlig storlek på väg upp för valens sida bara några meter från dem.

- Naaiiijj! Vi har hamnat hos de småaktiga skumgummitomtarna! Julmust också! Svor Konsult Smult, för julmust var det värsta han visste näst efter småaktiga skumgummitomtar.

I nästa ögonblick hade de två äventyrarna varsitt lakritsrep runt midjan och med repen till hjälp halades de upp ur valens innandöme. De skulle inte komma tillbaka.

 

*

 

De firades ned till markytan som kändes krispig och hård men mjuk som ett gungfly undertill, ungefär som en marängbotten. Där blev de förhörda av skumgummitomten Scumbag som var dubbelt så stor som de andra:

- Va e ni fö nåra? sa Scumbag.

- Vi e inga mindre än kaninen Ohygglipuff och Konsult Smult! svarade de bägge äventyrarna i korus.

- Vem ä vem? Få se, du där med mustaschen! Du får en skraplott av mig om du kan ange vem som ä vem?

- Han e kanin och jag ä konsult! Sa Konsult Smult.

- Va småaktigt! Ange sin kumpan på de viset. Du verkar vara en trevlig gynnare, dig ska vi utfodra! Vadå, att lotten redan är skrapad? Men snälla nån, du tror väl inte på allvar att jag, Scumbag, skulle ge dig en oskrapad lott? Hå hå, det skulle kännas storsint det! Att ge en främmande kaninusling en ny skraplott, det gör jag inte! Det gäller att leva upp till sin småaktighet, sa Scumbag.

Med ett svischande ljud drog han till sig de bägge äventyrarna i lakritsrepen och sedan började han slunga dem runt, runt i en cirkel som utsträcktes mer och mer ju längre ut lakritsrepet tänjdes. Plötsligt flög de runt högt över trädtopparna och såg ned på Marshmallowträdens mjuka toppar som bildade ett klargult täcke med stänk av vitt, blekrosa och ljusblått. Täcket såg så mjukt och vänligt ut att de kände sig tillfreds med att landa där trots att de blev yra i huvudet av att fara runt i den allt vidare krets som slungan roterade i. Men Ohygglipuff insåg att under det mjukgula täcket så fanns träd med vassa grenar och de skulle med all säkerhet bli sönderslitna om lakritsrepet släppte och de for iväg för att landa i Marshmallowskogen som de såg högt däruppifrån.

- Släpp ned oss så vi kan berätta om vårt hemliga uppdrag! skrek Ohygglipuff.

- Det var mig en trevlig gynnare! Han berättar mer än gärna allt om sin kumpan och det hemliga uppdraget trots att han säkert lovat att inte avslöja någonting! Det var småaktigt på min ära! Sa Scumbag och sänkte hastigheten på lakritsrepen så att de bägge äventyrarna strax tog mark igen.

- Såå, vem ska nu ange vem? Ska vi börja med att prata lite skit om varandra? sa Scumbag och såg ut att vara på ett förträffligt humör. Han blev dock avbruten av en liten skumgummitomte som kom fram och sa:

- Min bror sa att jag skulle söka upp dig Scumbag?

- Jag vet inte varför? Men kom lite närmare lilla sagogryn, sa Scumbag.

När den lilla skumgummitomten som hette Sagogryn kom närmare så satte Scumbag foten på Sagogryn och trampade ned skumgummitomten med ett äckligt pysande i marängtårtbottnen.

- Det kan du ha för att du ville avslöja vem som lagt socker i tanken på Marschmallowskördaren! Det hade varit bättre för dig att inte berätta sanningen, sa Scumbag och lufsade vidare medan marängbottnen slök lilla Sagogryn med hull och hår. Burp! lät det djupt nere i marken.

- Fy så hemskt! Det rapade! sa Ohygglipuff men ingen svarade.

Det var då Ohygglipuff förstod hur han skulle kunna göra sig av med Valfrid för att på så sätt blockera Konsult Smults hemresa. Den lilla kaninen böjde sig fram och viskade småaktigheter i Konsult Smults högra öra:

- Valfrid är farlig för dem! När de lagt sig att sova så kommer hon att fälla ut sina valben och börja gå mot Marschmallowskogen och sedan kommer hon att sluka varenda en av skumgummitomtarna! viskade Ohygglipuff.

- Jag hör inte! Vem då sa du? hojtade Konsult Smult.

- Shhhh! Valfrid så klart!? Hon är i själva verket en urtidsval som kan transformeras till ett vidunder du inte sett maken till! sa Ohygglipuff och fortsatte med hög röst så att också Scumbag hörde dem;

- Hur var det nu? Skulle du räkna hennes tänder..?

Och så fortsatte de med rikligt med skitprat om varandra och sedan Ohygglipuff kallat Konsult Smult för tvättbjörnstjyv så tog det inte särskilt lång stund förrän Konsult Smult hade förrått hemligheten som Ohygglipuff hittat på.

Det blev början till slutet för Scumbag som inledde ett stort bärgningsarbete där hans bröder, tre stora skumgummitomtar, kom studsande ut genom Marshmallowskogen med ett brak! De satte igång med att dra ut Valfrid på stammar från skumgummiträd som rullbana. Hon närmade sig högvattnet mer och mer med hjälp av alla skumgummitomtarna som drog henne med stora lakritsrep som tvinnats till trossar.

När skumgummitomtarna kommit så här långt ville de inte hjälpa till längre då det kändes bra småaktigt att inte fullfölja hela räddningsoperationen nu när de var så nära att lyckas. Då kom Ohygglipuff på en småaktig idé som han berättade för Scumbag:

- Låt några dussin av skumgummitomtarna följa med ut med uppgift att se till så att Valfrid inte kommer ut på tillräckligt djupt vatten!

- Än sen..? Om Valfrid klarar det så händer det dem inte något för skumgummitomtar flyter ju? sa Scumbag.

- Du följer med dem och ser till så att de blir mat åt Valfrid! Det är väl småaktigt om något, vilket tack för hjälpen va? Ha! Ha! Ha! skrattade Ohygglipuff.

- Ja det var en riktigt småaktig idé faktiskt, det kan ju bara jag genomföra och då kan det kännas riktigt bra? Tack för alla baksluga tips och idéer, så här småaktig har jag inte känt mig på långa tider! Som belöning ska ni få bli slavarbetare i årets stora höstskörd i Marschmallowskogen! Sa Scumbag och grinade illa åt dem för att verkligen visa sin uppskattning.

 

*

 

Två stycken slitna korgar med hål i botten hade de fått tillsammans med uppgiften att skörda så mycket marschmallows de kunde. De skulle delta i den höstskörd som avslutades med att två av slavarbetarna blev frigivna om de kunde bete sig småaktigt vid prisceremonin.

De två äventyrarna skrattade när de vände sig om och såg bakåt mot vattenytan och de guppande skumgummitomtarna, de liksom Scumbag hade följt med för långt ut och nu var på väg att sköljas med ut på öppet hav. Till detta bistra faktum ska läggas att när de såg vattenstrålen som signalerade att Valfrid återigen var på väg att börja irra omkring på de sju haven så insåg Konsult Smult att i och med valens avresa så hade han förlorat den sista möjligheten att ta sig från ön.

- Var det verkligen ditt uppdrag att kontrollera Valfrids tänder? frågade Ohygglipuff.

- Ja, jag skulle kontrollera om Valfrid hade alla sina 174 tänder i behåll.

- Hade hon det då?

- Ja, visst, hurså? Sa Konsult Smult.

- Då behöver du bara ta dig härifrån och rapportera det - så är det klart! sa Ohygglipuff och funderade samtidigt på vilken nytta det var med att veta hur många tänder valskrället hade?

- Jamen, varför skulle jag bry mig om det? Jag kan leva utan dig och Valfrid men inte utan de goda marschmallows som finns här! Jag har blivit beroende av dem! Dessutom är det försent att ställa till det för Valfrid nu, hon är utom räckhåll för oss, konstaterade Konsult Smult och smällde i sig ytterligare ett gäng marschmallows som han plockat från marken. Hans kinder stod ut som på en hamster.

- Ja där ångar Valfrid iväg så nog är det försent alltid, konstaterade Ohygglipuff och sparkade till korgen som Konsult Smult satt ifrån sig för att kunna fylla sin mage med marshmallows.

- Kom nu annars anger jag dig för latmaskkommissionen. Vi ska plocka så mycket det går i de här usla korgarna så att vi blir fria och kan komma härifrån, sa Ohygglipuff.

- Fria? Det ska jag skvallra om för skumgummitomtarnas råd! Om de har nåt…Sedan ska jag vara en av de första som är med och äter kanin! sa Konsult Smult och flinade så att en grön kristall som fastnat i övre tandraden ramlade ned i svalget på honom.

- Du är då bakslug och småaktig som få! sa Ohygglipuff uppskattande.

- Så bra, då är vi två! myste Konsult Smult.

Med detta lät sig de två äventyrarna nöja och anträdde sin vandring genom Marschmallowskogen för att länsa skumgummiträden på dess frukter.

De hade gått en stund och dittills nöjt sig med att plocka fallfrukt av övermogna marshmallows med en konsistens som var antingen seg eller stenhård. Ovanför dem hördes de karakteristiska svischande ljuden då skumgummitomtarna skördade skumgummiträdens kronor på mogna marshmallows. En gryende insikt väcktes samtidigt inom dem, de måste ta sig upp dit till trädkronorna – men hur?

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."