#11 Marshmallowön

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

I den elfte sagan får Ohygglipuff respass från Marshmallowön

Ohygglipuff slöt försiktigt de bägge ögonlocken på konsult Smult. Konsulten hade ätit ihjäl sig på marshmallows och magen såg ut som om han svalt en kanonkula gjord av socker...

 

Den billiga kistan som de småaktiga skumgummitomtarna köpt på återvinningscentralen var i grönbetsad marinplywood. Den gungade sakta där den flöt på vågorna som slickade strandkanten. Det var som om den ville iväg ut på havet av egen vilja. Scumbag höll i den med ena handen, med den andra höll han i den fackla som snart skulle tända eld på alltihop.

– Tänk att jag skulle få uppleva detta! sa Scumbag.

– Men varför skulle du inte fått uppleva..? undrade lilla Sagogryn.

– Jag höll närapå att sköljas med ut på havet och hade jag inte haft mina hängslen och ett gäng skumgummitomtar som åtminstone dög till att tillverka en flotte av, så hade jag inte stått här idag, det kan jag lova! skrockade Scumbag.

Han satte foten på lilla Sagogryn som försvann under hans stora sula med ett pysande. Den lilla skumgummitomten lät sig dock inte tryckas ned av stora fötter utan dök strax upp bakom hälen på Scumbag som avsiktligt lät facklan komma för nära ett av Ohygglipuffs långa öron, varpå det rök till. Kaninen försvann som en oljad blixt så långt kedjan runt hans hals räckte. Ohygglipuff ramlade omkull när kedjans räckvidd inte räckte längre och rullade ihop sig som ett nystan. Med en tår i ögonvrån blickade Ohygglipuff bort mot Scumbag och de andra skumgummitomtarna som samlats vid stranden för att skicka i väg konsult Smult på hans sista resa.

Om Ohygglipuff stått tillräckligt nära så hade han fått se hur ett av konsultens listiga ögonvrår öppnades så att han med största försiktighet kunde kisa och se vilka som stod runtomkring honom. Sedan sprack konsultens skjorta med ett förfärligt ”Rrrrriiitsch!” och en avgrundsdjup rap kom från konsultens mage! En knapp lossnade och for iväg som ett pistolskott rakt upp i Scumbags öga.

Den stora skumgummitomten började vingla och strax tappade han facklan som slocknade med ett fräsande ljud i vattnet. Det var då konsult Smult stod upp ur sin kista. I högra handen hade han en stoppspade som han stulit från skumgummitomtarnas polisorkester. PLONK! sa det när han slog till Scumbag i skallen så att den stora skumgummitomten såg stjärnor och tvingades släppa taget om kistan, som i ett huj förvandlades till en snabb farkost att fly i.

– Iiiiiih! Det lever! Iiiih! skrek de små skumgummitomtarna i falsett och klumpade ihop sig i en stor hög där lilla Sagogryns kalufs stack ut högst upp.

– Öh, ja minsann det gör det? men inte länge till! Sa Scumbag.

Han gned sig över hakan som fått en riktig käftsmäll av den stoppspade som konsulten nu använde för att paddla allt längre och längre bort ifrån dem.

– Vad menar du? undrade Ohygglipuff som sällat sig till skumgummitomtarna där de stod vid strandkanten och såg efter konsult Smult som sjöng nidvisor om de dumma skumgummitomtarna ”… dumgummitomtar är ni allihopa, allihopa...”. Konsulten frustade av skratt och kippade efter andan om vartannat samtidigt som den lilla kistan sveptes längre och längre ut av vågorna och hans rytmiska paddeltag.

– Han kommer inte särskilt långt. Vi köpte billig, sekunda plywood och limmade alltihop med björnklister för det luktar gott men löses upp efter några timmar ute på havet… konstaterade Scumbag lakoniskt.

– Nääe, vad småaktigt av er! sa Ohygglipuff och låtsades vara imponerad.

– Hm! Det kanske? Lär dig då av detta - ditt kaninskrälle - att inte vara så storsint jämt!? Bara så du vet! Den kedja du har runt halsen har vi slängt nyckeln till låset, sa Scumbag och skrattade högt och konstaterade;

– Tänk efter hur du vill se ut när du ska hämta priset för årets bästa marshmallowskördare som du och konsulten vann! När du blir upphöjd till stjärna måste det se ut som om det verkligen är du! Tänk på allt den goda fen kommer att ge dig! Allt det ska vi ta hand om, det är det minsta du kan göra för oss efter allt vi ha gjort för dig! sa Scumbag och såg mer lurig ut än vanligt.

Men Ohygglipuff hörde inte. Han stod och såg mot den lilla prick som utgjorde konsult Smult som raskt paddlade på därute på redden. Konsulter är smartare än vad som är bra för deras eget bästa, tänkte Ohygglipuff och suckade högt, men han kom iväg i alla fall! Sån tur har inte jag.

– Kom nu, det är dags för den stora prisceremonin! sa Scumbag förväntansfullt.

Ohygglipuff såg med förtvivlan på sin kulmage. Skulle han gå samma öde till mötes som konsult Smult? Plötsligt kände han hur en liten skumgummitomtes pekfinger sjönk in i kulmagen. Det var lilla Sagogryn som sa:

– Berätta hur det gick till när du och konsulten vann skördetävlingen!

– Konsult Smult och jag hade förstått att vi måste ta oss upp i trädtopparna för att kunna skörda. Och så började Ohygglipuff sin berättelse.

 

*

 

De två olycksbröderna hade kommit fram till att de kunde använda sig av Ohygglipuffs förmåga att hoppa högt. När de fogat ihop en hel korg av de två trasiga korgar som de fått av de småaktiga skumgummitomtarna, skuttade Ohygglipuff upp på konsultens axlar och gjorde därifrån ett sådant hopp att han kom ända upp till trädkronorna. Väl på plats började Ohygglipuff kränga och svänga så att stammen vajade fram och tillbaka tills kronan slog i de andra trädkronorna. Plötsligt regnade det Marshmallows! Konsult Smult var beredd och började springa omkring så fort de korta benen bar honom medan korgen fylldes på av nedregnade marshmallows. Visst hamnade en hel del i konsultens öppna gap, men det gjorde inget. De fyllde upp korgen på så kort tid att det räckte mer än väl för att vinna tävlingen. De andra skördearbetarna stal från varandra eller saboterade korgen för den tomte som såg ut att ligga bäst till. I och med deras snabba metod och tomtarnas småaktighet blev de två olycksbröderna på ovanligt kort tid utsedda som vinnare av skördetävlingen.

Och så hade det blivit dags för prisutdelning! En kör av uppklädda skumgummitomtar sjöng ”A Lovers Question” samtidigt som Ohygglipuff imiterade Clyde Mcphatters leadstämma på sin väg mot det marshmallowspäckade podiet, där han leende dansade fram mellan de vaggande och sjungande skumgummitomtarna, ”… is this a game I have to win..?” Något underligt måste ha inträffat som kunde göra Ohygglipuff så glad, men vad?

- VI GER STJÄRNSTATUS OCH LITE TILL ÅT DEN SOM VINNER, ELLER HUR!? hojtade den goda fen i sin megafon till horden av skumgummitomtar.

Vid det laget som prisutdelningen startade hade tomtarna blivit flera tusen. Den goda fen utstrålade godhet och makt med sin elastiska kropp klädd i röda trikåer. Hennes leende var gudomligt. En rak liten näsa och höga kindknotor markerade ansiktets drag, hennes linblonda hår var som den mest utsökta kristyr och löst draperad på hennes späda axlar hängde en mantel av blå sammet med vita stjärnor insprängda i det skimrande tyget. Denna mantel gick ända ned till fotknölarna och det verkade ibland som om hon svävade högt ovanför dess fåll. Och på tal om högt, ovanför alla andra i det främsta ledet stod Scumbag och vevade som en väderkvarn med både armar och händer när Ohygglipuff dansade upp på podiet för att ta emot priset.

– Wwwaah, wwaaah,oo-wwwaaaaahhh! skanderade alla tomtarna.

Den goda fen höjde sitt trollspö som såg ut som en antenn från en transistorradio. Den hade helt andra egenskaper skulle det snart visa sig.

– ÅRETS SKÖRDEPRIS GÅR TILL… utropade den goda fen.

– Nej STOPP! ropade Ohygglipuff tills ljudet av sorl och larm lade sig.

– Det är inte jag som ska ha priset… det är… SCUMBAG! utropade Ohygglipuff med sorgsen stämma, som om han verkligen tänkt mycket på vem som egentligen skulle ha priset.

Tusentals skumgummitomtar började nu ropa: ”Leve Scumbag! Årets pristagare!” och allteftersom deras rop blev högre och högre så höjdes också den goda fens trollspö.

En aura av blå himmelseld skimrade kring spöets spets och när den riktades ut mot publiken där Scumbag stod, uppstod ett tomrum runt honom. Plötsligt, som om det funnits en osynlig fiskelina som utgick från trollspöets spets, lyftes den stora skumgummitomten upp i luften av all den kraft som trollspöet ägde. Vips så stod plötsligt Scumbag på podiet tillsammans med Ohygglipuff.

– Scumbag var skyldig mig premieobligationer i skumgummitomtarnas skumbank och eftersom jag ville driva in dem tvingade jag honom att hjälpa mig så att jag och Konsult Smult kunde vinna, sa Ohygglipuff till den Goda fen.

– Vad småaktigt av dig! Du är minsann på väg att bli en av de riktigt stora skumgummitomtarna du! sa den goda fen och fortsatte i megafonen:

– ÅRETS SKÖRDEPRIS GÅR TILL… SCUMBAG!

Skumgummitomtarna började återigen sjunga den sång de inlett ceremonin med. De dansade och gnuggade sina skumgummikroppar mot varandra så att i trängseln som följde sköljde våg efter våg fram av tomtar som bars upp av de andras uppåtsträckta händer. Scumbag såg livrädd ut och var alldeles blek, hans läppar rörde sig som om han försökte tala men inte ett ljud kom över hans läppar.

– DAGS FÖR PRISUTDELNING! hojtade den goda fen i megafonen och riktade sedan trollspöet mot Scumbag som lyftes upp ovanför dem alla. Ju högre den goda fen höjde spöet ju högre upp lyftes Scumbag.

– SER NI STJÄRNAN I DET BLÅ? sjöng den goda fen med en stämma som var både djup och mäktig.

När Scumbag nått så högt upp att han bara var som en liten prick, vecklade plötsligt den goda fen ihop sitt spö och med en åskknall som hördes vida omkring hände något med figuren uppe i skyn. Ett stoftmoln bildades och den prick som Scumbag utgjorde närmade sig sedan med otrolig hastighet och när dess materia nådde marken där Scumbag stått, mullrade det till som av åska och hela platsen skälvde samtidigt som ett eldklot bildades, vilket satte fart mot den goda fen som svepte ut sin mantel. De röda trikåerna pulserade med ett svagt lilafärgat sken. Eldklotet snurrade runt den goda fen i en bana innan det plötsligt dök rakt in i manteln och med ett sprakande bildades en ny stjärna i den, en stjärna som utgjordes av Scumbag.

– LEVE PRISTAGAREN OCH VINNARE AV DEN BLÅ MANTELN! utropade den goda fen.

– Wwaah, wwaaah,oo-wwwaaaaahhh! fick hon till svar från massan av skumgummitomtar.

Den goda fen svepte ut med sin stjärnbeströdda mantel och böjde sig ned mot Ohygglipuffs långa öra som hon lyfte upp för att kunna viska:

– Det var bra att Bella Hunds ande hjälpte dig i drömmen och talade om vad du skulle göra. Nu måste du skyndsamt bege dig till havet och den plats där du landade med hjälp av Valfrid! Där ligger ett skepp som håller på att lastas med marshmallows, det ska snart kasta loss så se till att du är med på det skeppet! sa den goda fen.

Med ett kast av trollspöet så löste hon upp både lås och den kedja som hållit Ohygglipuff i schack. Den goda fen lyfte sedan upp den stumma kaninen inför massan av skumgummitomtar för att sedan ge honom en ohygglig puss som tecken på att prisutdelningen var slut. En millisekund senare var Ohygglipuff som uppslukad av den marängbotten som jorden på Marshmallowön består av.

Det skulle ta ett bra tag innan man glömde bort honom. Då och då skulle en liten skumgummitomte fråga efter vad som hade hänt kaninen med det ohyggliga namnet. Till slut skulle det inte finnas någon som ens kunde komma på vad kaniner var för djur. Och när den tiden kom skulle även lilla Sagogryn tröttna på att fråga.

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."