#14 Pruttankamon

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Den fjortonde sagan handlar om kung Pruttankamon och några till

Alla vet hur det är när man fyller fjorton. Det är killar eller tjejer på agendan! Och det handlar inte bara om att vara kompisar längre. Hockeyutrustning, nya fotbollsskor, punka på cykeln, fjolårets modell på mobiltelefonen och konstiga föräldrar eller ännu värre; Jättekonstiga lärare som i slutet på oktober klär ut sig till spöken och skriker: ”Hallå Ween..!” Lärare som ställer lika höga krav på dig som om du vore Vd på ett multinationellt företag med 100 miljoner kr i fallskärm? När alla vet att du saknar varje attribut som hör till en kvalitetssäkrad tonårstid.

Eric som snart fyller fjorton kunde kanske ge oss en ledtråd på var packningen till grävskopan Gruffs livsviktiga dieselpump borde gömmas? Detta behövdes inför den förestående stora operationen i det svartbyggda garage som bröderna Bäver skulle bygga. Det garage som grävskopan Gruff själv bodde i var för litet och saknade den nödvändiga ventilationsanläggningen utrustad med FTX-system. Och bröderna var förstås söner till den berömde, sjungande Bävern. Till en början kändes just detta livsviktigt för vår saga. Men så fort vår hjälte, kaninen Ohygglipuff förstått att Eric snart fyller fjorton, så bestämde han sig för att på eget bevåg gömma packningen längst ned i ett återvunnet cornflakespaket.

Tiden före operationen skulle de två gamla vännerna tillbringa tillsammans eftersom de varje år vid den här tiden på hösten vallfärdade genom skogen Timberjack till ”Bella hund memorial”. Så heter platsen som invigts av självaste Havregrynsfolket och här ligger deras älskade Bella Hund. En hund som gick bort sig i denna del av skogen för att uppslukas av det mörker som omger Timberjack. Minnet av Bella hund firas under högtidliga ceremonier medan hennes själ dröjer sig kvar hos ”Han som sover”, eller kanske till och med hos ”Allhärskaren”? I alla fall spekuleras det så bland skogsmössen som servar den gistna rulltrappan i trä vars kugghjul går runt med hjälp av kasserade cykelkedjor från Timberjackloppet. Ett batteri Mullvadar drar runt kedjorna så fort någon vill upp. Och rulltrappan leder förstås upp till den höjd där stoftet efter Bella hund vilar.

Tidigt den morgonen träffade Ohygglipuff bröderna Bäver. Sjungande Bäverns söner hade mot alla odds kommit i tid så det var med mycket förvånad min som Ohygglipuff gick igenom vad han krävde av sin byggarbetsplatsledare. Och inte minst den viktiga uppgiften att fylla i kontrollplanen för bygget! Bröderna Bäver blev direkt osams om vem som skulle göra vad, men Ohygglipuff drog dem vänskapligt i öronen tills de var sams igen. Han utsåg Tobbe tott till att bli byggarbetsplatsledare medan Tompa skott fick ansvar för kontrollplanen. Sjungande Bäverns söner nickade och log så att deras gnagartänder gnistrade i morgonljuset när de vecklade ut kaninens Cad Cam ritade ”blueprints”. Vilket garage de skulle bygga! Och strax därpå var de i full färd med att planera logistiken för leveranser av äkta svartek och de klamrar, spik, skruv och sladdlösa maskiner som måste till.

Svartek är, om du inte visste det, ek som legat i havet flera hundra år och därav svartnat. Syftet med svartbygget var att där skulle den livsviktiga operationen ske, den som Ohygglipuff en gång utfört i lövsalen där den förfärliga auktionsutroparen Lagawåfflor huserade. Den här gången skulle bröderna Bäver bygga en hall tillräckligt stor för att alla delarna i grävskopan Gruffs motor skulle kunna spridas ut på golvet, och eftersom det var svartek till både balkar, väggar och tak så var det ett riktigt svartbygge. Det var inte meningen att söka tillstånd till bygget från Skogsstyrelen i den stora skogen Timberjack. Inte ens ”Allhärskaren” skulle ge tillstånd till ett så stort garage för att återge grävskopan Gruff hans fulla livskraft. Det kan vara farligt att ta sig på rollen av att återge liv! Särskilt om man som Ohygglipuff är amatör i läkarbranschen. Men vår mycket goda kanin, som Lagawåfflor skulle uttryckt sig, hyste ingen tvekan! Grävskopan Gruff var hans bästa vän. Hade inte Gruff räddat Ohygglipuff när han sörjde Bella Hund som allra värst? Allt han kunde skulle han göra för att Gruff skulle må bättre! Gruff skulle slippa dras med läckage i den dieselpump han som grävskopa var så beroende av på sin ålders höst.

När de två vännerna hade gått en bra bit genom skogen Timberjack kom de ut på en öppen plats där skogshallon växte tillsammans med ormbunkar och vildgräs, videsnår samt några små, små miniatyrkrusbärsbuskar.

- Där! Vad var det? sa Ohygglipuff till Grävskopan Gruff som tvärstannade.

Två vildsvin stack plötsligt upp sina fula trynen ovanför vildgräset vilket fick de två vännerna att tvärstanna. Vildsvinen var förstås inte de enda av skogen Timberjacks invånare som var uppe lika tidigt på morgonen som Ohygglipuff och grävskopan Gruff. Men de var några av de mest jagade! De hade kommit rusande i en hiskelig fart längs med en av skogen Timberjacks många skogsstigar och efter sig hade de haft ett helt jaktlag som brölat i jakthorn tillverkade i Timberjacks smedja. Vildsvinen skulle precis dela på sig för att göra en avledningsmanöver när de fick korn på de två vännerna. Svinen hade då satt klövarna i marken för att bromsa varpå det slog upp så mycket jord och grus runt dem att jaktlaget inte såg dem utan sprang förbi i sina självlysande skyddsvästar. De två vildsvinen hade lugnt suttit kvar i det moln av damm och små partiklar som bildats när de bromsade in, ett moln som bestod av så kallade emissioner.

- Nöff! Se inte så förvånade ut! Har ni aldrig sett en luftemission förut!? Varifrån kommer ni och vart är ni på väg? Ni ser ut som om ni gett bort allt klöver ni har till Rockfolket? Och nu försöker ni gömma er här i Timberjacksskogen, eller hur? Visst gör ni? sa det ena vildsvinet.

- Nej vi flyr inte från någon eller något! Vi bor i södra delen av skogen Timberjack och har så gjort sedan urminnes tider, sa Ohygglipuff.

- Vad gör ni här då? Aldrig sett så larviga figurer här förut? sa vildsvinet och pekade med sin ena klöv mot grävskopan Gruff som suckade.

- Vi är på väg till ”Bella hund memorial”, sa Ohygglipuff.

- Nöff nöff! Gravallvarligt? På så vis… Men din kompis ser inte ut att må så bra? sa det andra vildsvinet.

- Nej tycker nog han ser lite trött ut? sa det första vildsvinet.

- Äh, han har en liten läcka på sin dieselpump, lite blåsljud från pumpen, det är allt! Sa Ohygglipuff med låtsad säkerhet.

- Nöff nöff! Ok! du verkar veta vad du gör, kanin! Och vi är inte jagade längre, men jägarna vänder säkert om och följer efter oss på avstånd…och om grävskopan lägger av så är en kaninragu med dig som innehåll, hum, hum, väldigt gott, eller hur broder vildsvin?

- Nöff, nöff! nickade broder vildsvin jakande.

Sedan var de försvunna.

Ohygglipuff såg upp mot sin vän grävskopan Gruff som om han ville skydda honom till vilket pris som helst. Även om det var med sitt eget liv. Och när Ohygglipuff stod så, såg han en droppe diesel från sin vän landa mot något vitt på marken, samtidigt som de första snöflingorna började falla från en blygrå himmel.

- Det kommer snö, vi måste skynda på! Om vi stannar här kan vi dö! sa Ohygglipuff till Grävskopan Gruff som nickade och svängde sin långa hals i riktning mot skogen Timberjacks norra del, där var det förstås ännu kallare men det var nu en gång för alla där som ”Bella hund memorial” var beläget.

Förutom ”Bella hund memorial” finns det i skogen Timberjack flera gläntor, många fler än vad vi kan hålla reda på. Och det var när de två vännerna just passerat en sådan glänta som de hörde en sång, refrängen gick ungefär så här:

 

”Undan ur vägen, se här är kungen Pruttankamon! Svänger med vingen så allt blir undanröjt! Trumslagarn trumlar, Pruttankamon går på tå, fiser och mumlar, det luktar så..!”(mel. Epistel 38, C.M. Bellman).

 

En konstig sång var det. Men det följe som sjöng och ideligen repeterade refrängen var ännu konstigare!? De såg både vita och näbbiga ut? tyckte grävskopan Gruff. Något som såg ut som en stor bastuba fanns längst fram i kolonnen och när de gick vaggade de i takt med sina ankfötter, på deras vita fjäderklädda bröst hängde medaljer av olika slag. De bar på en plattform gjord av grenar och på den, fastgjord med videkvistar, fanns en stor balja som såg ut att vara av renaste guld!? Och i baljan skvimpade någon eller något? När den stora kolonnen med ankor plötsligt slutade sjunga och skrek HALT! så stannade allihop. Rakt av! Upp ur den glänsande badbaljan dök först en näbb upp och sedan något som såg ut som en anka? Snabbt, med stor fingerfärdighet, smällde ankan på sig en kungakrona som också den verkade vara av renaste guld? När ankan talade lät det först som ett kraxande:

- Se er för vart ni går! I vilket fall, varen ändå hälsade!? Ni har kommit i delo med självaste kung Pruttankamon! Härskare över myskankorna i den stora, stora skogen Timberjack!

- Shhhh! Sa någon i ledet bakom kungen.

- Prutt! Lät det plötsligt från badbaljan.

- Jag skulle inte ätit de där sista fyra mördarsniglarna… sa kung Pruttankamon och fortsatte:

- Ser ni, vi myskankor ligger i fejd med mördarsniglarna som försöker äta upp alla lövträd och buskar och gräs och jag vet inte vad..! De äter nog upp hela skogen Timberjack om de får lov! Prutt! Lät det om kung Pruttankamon, som avslutade sin harang med adress till Ohygglipuff:

- Men vilka är ni?

- Vi är grävskopan Gruff och kaninen Ohygglipuff! sa Ohygglipuff.

- På så vis…varför är ni det? Jag menar, av vilken anledning finns ni? sa Kung Pruttankamon förnöjd.

Än mer belåten blev han när han såg sig omkring. Och strax därpå satte leden av myskankor ned plattformen med badbaljan och la sina vingar i kors över bröstet för att sedan titta bekräftande på varandra och säga; ”Jo jo, Kung Pruttankamon lurar man inte! Inte alls”.

- Prutt, prutt! lät det från badbaljan av guld.

- Varför? Hur ska vi kunna svara på det? Det är väl bara Allhärskarn som kan svara på en så idiotisk fråga? sa Ohygglipuff misslynt.

- Vi måste vidare, vi ska till…började grävskopan Gruff säga men han blev bryskt avbruten.

- Det ska ni inte alls! Om ni inte kan förklara varför ni finns till! Så är ni fångar hos mig, jag är ingen mindre än Kung Pruttankamon och jag är härskare över myskankestammen! Så det så. Hur mycket kan vi få för de här lössen? Eller nej! Jag har en bättre idé! Vi ska låta grävskopan dika ur kärret där mördarsniglarna har sin årliga simtävling! Prutt! lät det om Kung Pruttankamon som verkligen gjorde skäl för sitt namn.

Ohygglipuff tittade upp mot sin kamrat grävskopan Gruff. Han visste att Gruff mycket väl skulle kunna slå ut merparten av myskankestammen. Men de var egentligen ganska oförargliga? Det problematiska var att om de två vännerna följde med kung Pruttankamon och låtsades vara hans fångar, då skulle mycket tid gå åt och grävskopan Gruff skulle bli allt svagare då kraften i hans dieselpump så sakta höll på att försvinna. Nej, de måste fly sin väg! Ögonaböj! kom Ohygglipuff på, det fanns ingen tid att förlora! Just som han tänkt denna tanke till slut såg han sig omringad av myskankor. Och kung Pruttankamon skrek:

- ANKSOLDATER! NYPANFALL!

Och av alla de nyp som myskankorna tillfogade framförallt Ohygglipuff var flera av dem av sådan karaktär att de kittlade kaninen så pass - att han var mycket nära att skratta ihjäl sig! Att kungen höll på och orerade samtidigt som han pruttade gjorde inte saken bättre. Grävskopan Gruff klarade sig bra med sin av plåt skyddade kropp men Ohygglipuff måste till slut skrattande stryka flagg för övermakten hos myskankestammen:

- Vi, hi hi, ger oss! Men vi är inte fångar hos er - kung Pruttankamon! – prutt på dig! mer än högst en dag, sedan måste vi vidare! Sa Ohygglipuff och höll sig för magen då han fått magknip av sitt skrattande.

- Bra! Nu vet ni hur fruktansvärda mina anksoldater kan vara! Låt gå! Ni kommer säkert på varför ni finns i dag? Det är ju en dag som alla andra dagar så varför inte? Prutt!

Medan kung Pruttankamon gav armén av myskankor order att tåga mot kärret där mördarsniglarna hade sin årliga simtävling, vilket ankorna uppfattade som tvärtom eftersom de alltid agerade på sin magkänsla, så kände sig Ohygglipuff för första gången på väldigt länge så lätt om hjärtat! Kriget mot mördarsniglarna skulle få grävskopan Gruff på andra tankar, han skulle bli som pånyttfödd! Även det tillförordnade skogsoraklet hade ju sagt att de skulle strunta i Havregrynsfolkets årliga tävling och ha i minnet att det fordrades en rejäl packning..? Under tiden som Ohygglipuff tänkte över vad detta egentligen kunne innebära? hade grävskopan Gruff slagit följe med myskankearméns frontlinje och Ohygglipuff såg inte längre skymten av sin vän, till en början. Men strax därpå sågs den gula halsen sticka upp ovanför den myllrande massan av myskankor.

- Vänta på mig! Jag ska också kriga..! Men, ni går ju åt fel håll!? skrek Ohygglipuff medan han ömsom sprang, ömsom hoppade fram bredvid den ringlande kolonnen av myskankor.

Och mycket riktigt. När de kom fram till krigsskådeplatsen visade det sig vara minnenas miljöstation och inte kärret, som utgjorde skådeplatsen för det stora slag som snart skulle inledas. Och det fanns inte en mördarsnigel så långt ögat kunde se! Istället var där stora grytor med något i som liknade havregrynsgröt? Vid varje gryta stod röken tät och man kunde bara urskilja klungor av grå skuggor, men visst var det Havregrynsfolket. De laddade sina stora slangbellor med påsar gjorda av det skinn som bildas på havregrynsgröt när den får stå och kallna för sig själv utan uppmärksamhet. I dessa grötskinnspåsar fanns det inget mindre än:

- Det jädrans Havregrynsfolket, de laddar med Glömskegröt! De kommer att skjuta oss in i den eviga glömskan med sina kanonkulor av glömskegröt! Och vi som blir träffade vi kommer att glömma allt vi någonsin varit med om! Ja grävlingar i min själ! Om jag bara kunde fånga deras glömskegröt med min skopa..! Sa grävskopan Gruff förargat.

Men när han såg sin gamle vän Ohygglipuff som ett tu tre, hoppat upp på larvbanden, blev han lugnare.

- Formera er till strid mina myskankor! Mördarsniglarna tar vi sedan, först ska vi vinna kriget mot Havregrynsfolket, fy fanken för deras gröt! Prutt! lät det om kung Pruttankamon.

Det tog inte särskilt lång stund förrän den första kulan med glömskegröt kom vinande genom luften och den slog ned och briserade bara någon meter från grävskopan Gruff som blev alldeles nedstänkt. Myskankorna gick försiktigt fram för att kolla innehållet som spridits ut över nedslagsplatsen och när de gjorde det så kom tre kulor till på raken vilket slog ut ett helt tjog av myskankor. ”Splat!” sa det när gröten träffade vilket räckte för att slå ut minnet på vem som helst för flera timmar framöver. Efter att ha tänkt fram och tillbaka lät kung Pruttankamon ge order om reträtt men då hände det något oväntat!

- RETTRÄTT ANKSOLDATER! RETRÄTT! Skrek kung Pruttankamon.

- Vem är du? sa en liten ankusling som blivit träffad på ett tidigt stadium.

För att försöka behålla minnet formerade sig då myskankorna i grupper om tio, tolv stycken och marscherade framåt för att välta ut grötgrytorna samtidigt som de sjöng:

 

”Undan ur vägen, se här är kungen Pruttankamon! Svänger med vingen så allt blir undanröjt! Trumslagarn trumlar, Pruttankamon går på tå, fiser och mumlar, det luktar så..!”

 

Några av dem lyckades faktiskt nå ända fram till grötgrytorna varpå Havregrynsfolket fann för gott att ta till sjappen. Samtidigt som halva Pruttankamons armé irrade omkring på minnenas miljöstation och visste varken ut eller in. Några trodde inte längre på att de var ankor, möjligtvis badankor. Det var först när Ohygglipuff tog sig upp på sin gode vän grävskopan Gruff för att få överblick över stridsfältet, som kaninen insåg att hans vän var träffad! Över hela hytten flöt det omkring seg och gråskimrande glömskegröt!

- Fy fasiken! Rör inte på dig din grötoxe! Var stilla..! Svor kaninen samtidigt som han torkade av rutan på sin vän.

Grävskopan Gruff var på väg in i glömskan och han drömde. Han var i grävskopornas dal och det var hundratals, ja kanske tusentals andra grävskopor där! Och de lyssnade på den förtjusande lilla traktorgrävaren Michigan som sjöng sina hitlåtar. ”Gräv där du står” följt av balladen; ”En grävling finner sin väg”, som följdes av; ”Gräv inga tårkanaler” ”Bland larvband och hydrauler” och många, många fler av hennes mest kända hits. Hennes röst var förtjusande! Och vilken energi dieselmotorn i hennes slanka kropp utstrålade! I drömmen rullade hon sakta fram mot Grävskopan Gruff, hon sänkte sin skopa…han ville kyssa henne! Grävskopan Gruff närmade sig försiktigt…

- VAKNA DIN USLING TILL GRÄVSKOPA! skrek Ohygglipuff.

Så kanin han var, så visste han att om man stannade för länge i Havregrynsfolkets drömvärld så kunde man bli kvar där för alltid. Hans skrik ekade över minnenas miljöstation och det snöade allt ymnigare samtidigt som det blev kallare och kallare för varje minut som gick. Då glimmade det till i Grävskopan Gruffs ögon!

-Eh, hur, var är jag? Michigan..? sa grävskopan Gruff.

-Nej för fasiken, vi är inte i Michigan, vi är på minnenas miljöstation! Åh du lever i alla fall! Älskade grävskopan Gruff, det är jag, Ohygglipuff..! sa kaninen vars ögon fylldes till brädden med tårar, det var så nära, lika nära som det snabba avstampet från en trampdyna, att han miste sin vän.

Efter en stund när de två vännerna slickat sina sår och kommit fram till vad de borde göra såg de bort mot horisonten. Långt borta såg de silhuetterna av kung Pruttankamons armé av myskankor där de drog fram genom skogen Timberjack. Nu skulle de antagligen marschera mot mördarsniglarna. Om det inte var så att Havregrynsfolket hade sett till att hela armén hamnade i glömskans bakgårdar? Kung Pruttankamon kanske inte ens kom i håg att han varit i fejd med mördarsniglarna?

- Framåt mina anksoldater! Varje mördarsnigel ska få veta att de lever och de ska banne mig tala om varför de lever! Eller hur? Prutt!

Armén med myskankor svarade:

-Hell dig o kung Pruttankamon!

Så det verkade som om kungen och hans armé visste var de var och vad de hade att göra? Bakom sig lämnade myskankearmén ett antal förvirrade och bortglömda myskankor som sorlade omkring i alla väderstreck. Det skulle ta ett par timmar innan de kom ihåg att de faktiskt var myskankor och inte ladusvalor.

Försiktigt smög sig de två vännerna iväg från minnenas miljöstation, endast följda med blicken från två vildsvin som grävt ned sig i ett buskage av små, mycket små miniatyrkrusbärsbuskar. Det ena vildsvinet torkade bort lite slemmig gröt ur ögonvrån, gröten hade kommit flygande och träffat mitt i prick! Mitt i fejan varav en del hade landat rakt in i vildsvinets gap. Därför visste vildsvinet inte längre vem det var, eller vad det var längre? så det frågade sin kompis:

- Är jag ett vildvin? Kan jag växa hur långt som helst?

- Dumstrut! Du är väl ändå ett vildsvin du som jag? sa det andra vildsvinet.

- Nej jag är nog hellre ett vildvin, nu ska jag se om det finns någon mur att växa upp på, sa det vildsvin som råkat ut för glömskegröten.

Men grävskopan Gruff var på väg genom snön och hur han än bar sig åt kunde han inte glömma den söta Michigan, som hon sjungit för dem! Och vilka söta små däck hon hade! Den öppna skopan, de små lysena ovanför den långa motorhuven! De tuffa, gälade luftintagen! Vackert äggskalsgul i hyn..! Ja det råder inget tvivel om saken, Grävskopan Gruff var kär! Det var nog bara en läckande dieselpump som kunde väcka upp honom ur det drömtillstånd han befann sig i. Och då hade de bägge vännerna bara kommit halvvägs till ”Bella hund memorial”.

Idel motgångar! Det fattas bara att de kommer med i Havregrynsfolkets årliga tävling! Och vad betydde egentligen det tillförordnade skogsoraklet prat om en rejäl packning? Var den avsedd för grävskopan Gruffs dieselpump? Nej för bövelen! Det var packning mot det hårda vädret de behövde, varma kläder och glykol till grävskopan Gruff så att han inte frös sönder! Det var den p a c k n i n g e n som det tillförordnade skogsoraklet avsett! Hur ska det här gå?

 

 

 

 

 

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."