#2 Galna tunnan

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Den andra sagan handlar om den galna tunnan

Guds stora lampa hade slocknat och dagen var slut. Det hade som vanligt varit en ganska händelserik dag för dem alla tre. De som låg och snarkade i vinbärsbersån var Bella hund, kaninen Ohygglipuff och den gapande grävskopan Gruff. Men..! De såg konstiga ut alla tre faktiskt. Grävskopan Gruff gapade inte alls med sin skopa - han såg bara allmänt fånig ut och hans stora larvfötter var intrasslade i varandra, konstigt! Och Bella hund sen, hon låg på rygg med de stora tassarna över ögonen som om hon sett något hemskt? Men värst var ändå Ohygglipuff med sina slokande långa öron – Ohygglipuff som låg på magen och såg ut mer som en disktrasa än en pigg kanin i sina bästa dar. Något hade hänt – men vad? För att få veta det Eric, så måste vi gå tillbaka till morgonen på den dag som nu tagit slut.

Det hela började med att Ohygglipuff blev ohyggligt rädd när Bella hund utan förvarning vände sig om på stigen där de gick, och visade tänderna, medan hon skällde som bara Bella hund kan göra. Bella hund hade förstås trott att det kom någon bakom dem där de gick, det trodde hon ofta, och då skällde hon på allt och alla. Så även denna gång, varpå kaninen Ohygglipuff hoppade rakt upp i luften sisådär en meter ungefär och när han sen kom ner igen så ramlade han i en - - tunna!

Och det var ingen vanlig tunna. Den var full med havregrynsgröt! Slurp! lät det när Ohygglipuff ramlade ned i den. Grävskopan Gruff tillkallades – han hade varit på ett kalhygge i skogen för att gå in sina nya larvfötter som nu svängde riktigt bra, de kunde knappt höra hans stånkande gång på stigen.

- Nu får du lyfta upp tunnan och skaka ut våran Ohygglipuff, sa Bella hund till gapande grävskopan Gruff som just kommit fram till dem.

- Men varför är våran Ohygglipuff i tunnan? ville då grävskopan Gruff veta.

- Något, ehm, det vill säga jag, skrämde honom när vi gick här på stigen, sa Bella hund och fortsatte:

- Så han hoppade rakt upp i luften som han brukar göra och sen ramlade han i tunnan här när han skulle landa.

- Åhåhå, då förstår jag, sa grävskopan Gruff och tog i detsamma tag om tunnan med sin skopa och lyfte upp den för att skaka ut Ohygglipuff.

Men det skulle han inte ha gjort. När tunnan kom upp i luften så lät det ”Slörrrp!” om den, och all havregrynsgröten rann ut över dem - alla tre! Bella hund såg ut som en lerhund, grävskopan Gruff hade plötsligt blivit helt grå över pannan som annars var så fint lackerad i rött och svart och Ohygglipuff ska vi bara inte tala om! När han tittade ut över tunnans kant så såg han mer ut som en lämmel! Du vet kanske inte hur en lämmel ser ut Eric, men man kan likna dem vid en lång, grå - - råtta! Brrr!

Grävskopan Gruffs omskakning av tunnan hade dock det goda med sig att Ohygglipuff faktiskt ramlade ut. Medan Ohygglipuff låg och pustade så att hans lilla bröst hävde sig upp och ner samtidigt som han med tassarna försökte ta bort den klibbiga havregrynsgröten, då! hördes det något från tunnan som låg och läckte ut det sista av sitt innehåll på stigen. Brrr! Lät det, Brr! Det var signalen från en mobiltelefon och som Bella hund var en mycket klok hund stack hon ned sin tass och tryckte in telefonlursknappen på den ganska sörjiga Sony-Ericsson som låg längst ned på botten av tunnan. Upp steg då en röst som var mycket melodisk tyckte Bella hund medan grävskopan Gruff tyckte att det lät som en hund.

- Detta är havregrynsfolkets röstbrevlåda! sa rösten och fortsatte:

- Tala in ett meddelande så kan vi be, ge, (här hakade det inspelade meddelandet upp sig av någon anledning) be b e - - besked om ni har vunnit vår stora havregrynstävling! Slut på meddelandet.

- Uj uj, sa grävskopan Gruff, vi kan vinna en resa till Larvia, åh, tänk vilka larvfötter de har där, och vilka kalhyggen att larva runt på, och vilka grävskopor, ja mina grävlingar...

- Äsch, avbröt honom Bella hund, det klart att tävlingen har priser som har med havregrynsfolket att göra, jag vet att de pressar hundgodispriset med flera hundra när de har sin havregrynsfestival!! Priset är säkert biljetter till festivalen som vi kan vinna! Vilken tunna du hoppade i Ohygglipuff! Det var ingen dålig tunna ska jag be att få tala om!

Innan Bella hund hade hunnit tänka sig för hade hon stuckit ned sitt stora huvud i tunnan – och så gick det som det gick. När hon skulle dra ut huvudet, så gick det inte! Hon satt fast med de långa öronen. Stackars Bella hund!

Nu var goda råd dyra. Ohygglipuff lade sig ned och tuggade på ett halmstrå medan han funderade. Han måste hjälpa sin vän ut ur tunnan som han själv hoppat i. Det enda han kom på var att om de kunde fila till grävskopans tänder så att de blev så vassa som möjligt, då kunde grävskopan kanske spräcka tunnan? Sagt och gjort. Med hjälp av en Alfa-Laval kompressor och en tryckluftsdriven huggmejsel, så mejslade ohygglipuff ut grävskopan Gruffs bägge hörntänder så att de blev vassa som sylar! Mycket riktigt, när grävskopan gruff tog tag i tunnan så sprack den av trycket från de vassa tänderna - från botten och till toppen. Bella Hund blev fri och gav till ett glädjeskall och skakade på sitt stora lurviga huvud så att torkad havregrynsgröt flög omkring henne i stora sjok. ”Splat”, sa det när de landade.

Men då blinkade det till från botten av tunnan. Det var mobiltelefonens display som nu visade vad de måste göra för att vinna. Som bakgrund visade den också de tre priser som tillföll vinnarna av havregrynsfolkets tävling: Det var soliga stränder fyllda med avtryck från larvfötter, det var berg av hundgodis som sträckte sig ända fram till stränderna, det var knippen av morötter hängande från palmerna - kort sagt, rena paradiset!

- Jaaa! Jublade de tre vännerna när de såg vad de vunnit. De började dansa runt på bakbenen med varandra sjungande av glädje. Men så satte sig Bella hund plötsligt på baktassarna. Med nosen vädrade hon högt och med ena örat mot tunnans vägg sa hon till sina vänner;

- Shhh! Lyssna! Här ligger en hund begraven...

- ”Skrap”, ”smergel”, ”skrap” - lät det från tunnans botten, men så kom en klar liten tunn röst som sa – det enda ni behöver göra är att lämna in tunnan, hel och välbehållen med glömskans gröt, till...(här blev rösten återigen tunn och otydlig).

De tre vännerna stirrade på varandra en lång stund, sen sa Bella hund med ett anklagande tonfall till Ohygglipuff:

- Kunde du inte ha hoppat i en annan tunna!? Detta verkar ju vara en galen tunna..?

Sen inträffade det som alla ni som har ätit av havregrynsfolkets glömskegröt vet, man glömmer precis allting. Bella hund glömde bort att hon var en snäll hund och dessutom att Ohygglipuff var hennes bästa vän varför hon satte igång att jaga honom å det förskräckligaste. Bakom sig hade de också grävskopan Gruff som glömt bort att han nu var beväpnad med sylvassa hörntänder, tänder som var mycket nära att riva sönder den banderoll med texten ”DRICK MER AV OHYGGLIPUFFS VINBÄRSSAFT – OHYGGLIGT GOD” som satt vid ingången till vinbärsbersån där de tre jagade runt efter varandra tills de inte orkade längre den dagen.

Nu ska du inte vara orolig Eric, för de tre vännerna Bella hund, Ohygglipuff och Gapande Grävskopan Gruff. Glömskegröten varar endast i ett dygn!

Men ett är säkert och det är att Ohygglipuff fick lära sig vad det innebär att hoppa i galen tunna, för det var just en sådan som havregrynsfolket hade dumpat där i skogen istället för att som rätt och riktigt är – slänga den vid minnenas miljöstation som ligger långt, långt bort i en skogsglänta i utkanten av den stora skogen Timberjack.

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."