#5 Drottning Inko

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Den femte sagan handlar om drottning Inko

Bella Hund kände att det var något vid hennes öron som irriterade, hon skakade kraftigt på det lurviga huvudet och vips! Framför henne, dansande på den långa nosen, befann sig ingen mindre än den lilla svarta trollfén drottning Inko

- Huu...huuu! sa drottning Inko och försökte surra sig varm med vingarna som inte var större än en medelstor flugas, drottningen själv var lite större än en fingerborg.

Bella hund hade svårt att se drottning Inko eftersom hon var så nära.

-Hrrm, skulle du kunna tänka dig att sätta dig ned i grävskopan Gruffs skopa istället för att hålla till på min nos? sa Bella hund med värdighet i rösten.

- Javisst! sa drottning Inko samtidigt som hon tänkte; Varför skulle jag göra det ditt hundskrälle, du har väl fått din nos av Allhärskarn såväl som jag har fått mina vingar?

Just då skuttade kaninen Ohygglipuff in i jordlyan som var deras skydd under regnperioden.

- Hur ska du ha det Inko? Ska du göra som Bella hund vill eller som du själv vill? Och hur ska man göra när man inte längre vet vad man vill?  Filosoferade Ohygglipuff och lindade eftertänksamt sitt långa öra runt vänster tass.

- Jag gör som Bella hund vill! sa drottning Inko, samtidigt tänkte hon; Men jag tänker inte för ett ögonblick flytta mig från Bellas nos, så hur ska jag göra egentligen? Jo, jag tänker slippa ta ett svårt beslut, istället ska jag berätta varför jag fick mina vingar, det vill jag göra! Men samtidigt så har jag ingen lust att berätta någonting alls !? Hmm, tänkte drottning Inko.

- Men vad är det du vill egentligen?! sa grävskopan gruff och slamrade med skopan.

-Så här var det, började drottning Inko sin berättelse, för länge, länge sen, långt innan jag blev drottning så var jag en oförarglig och mycket söt liten flicka som visste precis vad jag ville. Jag bodde hos mina föräldrar som drev en Pepparkvarn och på kvällarna, när jag skulle somna, kunde jag höra det stora kvarnhjulet och känna doften av nymald peppar. På morgnarna vaknade jag av ljuset som silades genom springorna till det dimhöljda fönster som vette ut mot den stora skogen Timberjack...

 

*

 

En dag när jag, drottning Inko, var sjutton år träffade jag Banco. Hon var sig själv nog kan man säga, hon sålde fina kryddor som körvel och timjan och höll inte på med vanlig svartpeppar som vi. Hennes långa hår var askblont och hon var stark i både kropp och själ, hennes kindknotor var så höga att man kunde använt dem som klädhängare. Den dagen fick en av kamelerna spatt och välte ned varor för hundratusentals lusidorer på marknaden, kamelen var helt galen och efteråt påstods det att någon hällt kryddor i puckeln på honom. Kamelen skenade iväg med sadelväskorna flaxande och en hel drös med folk efter sig. Vi som var kvar på marknaden började städa upp och ta hand om de varor som kommit att spillas ut. En del av dem höll på att trampas ned av affärsoxarna och deras lakejer gräshopporna. Jag råkade då stöta ihop med Banco som blev ilsk och tog upp ett helt krus med vattenmelonkärnor för att hälla över mig, just då hände det! Det small till och luktade bränt och ur röken steg plötsligt Allhärskarn i form av en affärsoxe fram med vidhängande gräshoppa, både Banco och jag genomskådade den taffliga förklädnaden direkt. Nonsens tänkte vi, så här höll han på Allhärskarn, försökte låtsas vara helt vanlig när alla visste att det var han som satt inne med alla oddsen i spelet om universum! Oss lurade han inte, inte ännu...

- Säg, varför grälar ni? sa Allhärskarn förklädd till affärsoxe.

- Ja varför grälar ni? fyllde den förklädda gräshoppan i - hon var egentligen Allhärskarns pressekreterare.

- Jag är putt på att hon puttade mig, sa Banco och jag nickade trots att jag egentligen tyckte tvärtom!?

- Åh ni kommer inte överens? Det är inte bra för affärerna! Ni ska få hjälpa mig med mina affärer, sa Allhärskarn samtidigt som gräshoppan tog fram en laserpekare och började stencilera på himlavalvet medan hon gned sina bakben mot varandra.

- Den som ger mig ett block ska få vingar! sa Allhärskarn och antog sin mest finurliga min medan han krökte på sin långa oxrygg så att det knakade.

- Vad då för ett block? sa Banco.

- Jag begär inget mindre än ett träblock som väger precis två kilo, från skogen Timberjack, sa Allhärskarn vars stora oxögon glimmade förtjust..

- Topp! sa Banco och rusade iväg efter sin fjällrävenjacka och ryggsäck, det tog inte lång tid innan hon var på plats vid station Västra skogen.

Själv lommade jag iväg och tog det ganska lugnt för jag kände att att jag hade förlorat redan när uppgiften presenterades för oss. Jag tröstade mig med att tänka, vad ska jag med vingar till? I alla fall bar det sig inte bättre än att jag, när jag hunnit till mitten av skogen Timberjack träffade på ett par snytbaggar som höll till inuti en kullvält gran och till dem sa jag:

- Hörni, både snutna och osnutna snytbaggar, skulle ni kunna hjälpa mig att leta upp ett träblock som väger precis två kilo?

Det tog inte snytbaggarna mer än en halvtimme att leta upp ett block som de sedan gnagde på medan det låg på en atomstyrd precisionsvåg – tills vågen visade exakt två kilo! Jag tackade dem genom att dela ut snytingar till var och en, ja, alltså de speciella smällkarameller som värmer upp hela magen på en.

När jag kom tillbaka till allhärskaren var Banco redan där och höll sin insmickrande monolog:

- Det här är det bästa blocket, visst det är 1500 gram och inte två kilo men det är lätt att förstå att det är bättre för dig o Allhärskare att inte ha mer än vad som går att bära på eller hur? Jag har dessutom inte hittat ett enda block som väger 2 kilo så vad gör man? sa Banco.

Men jag var övertygad om att när Banco hittat det här första blocket så gick hon på Myrsyreparty istället för att ta sig längre in i skogen och fortsätta leta. Men hon liksom jag skulle få sin belöning...

- Jaha, sa Allhärskarn, om det här är det närmaste vi kommer så utser jag dig Banco som vinnare!

- Nej men se här, sa jag då, ett block som väger exakt två kilo!

- Hur har det gått till, kan man undra? sa Allhärskarn men blev avbruten av Banco som sa:

- Stopp och belägg, jag har redan blivit lovad vingar av dig Allhärsk... eh affärsoxe, det var jag som var först och hade mitt block med mig, du lovade!

- Eh ja, jo...sa Allhärskarn fundersamt.

- Men vad var det Allhärskarn, eh affärsoxen ville ha? sa gräshoppan med listig min.

- Det var inget mer och inget mindre än ett två kilos block! sa Allhärskarn med stort patos.

- Då så, sa jag, här har du ett block som väger två kilo, jag lämnade sedan över blocket till gräshoppan.

- Det var som..! Detta träblock kommer att passa alldeles utmärkt till det hus vi bygger åt gudarna och på ritningen står det faktiskt två kilo, varken mer eller mindre! frustade Allhärskarn glatt och fortsatte:

- Du får vingarna! sa Allhärskaren och pekade på mig medan han med sitt trollspö förvandlade Banco till padda varpå gräshoppan började hoppa omkring och gnida sina ben mot varandra för att omvandla luften till statisk elektricitet. Spänningen byggdes upp runt Allhärskarn och gräshoppan. Det for omkring blixtar som ljungade, martallar klövs mitt itu och ett tu tre, med en skarp knall så gick hela rasket upp i rök och Allhärskarn och gräshoppan var – borta!?

Drottning Inko vaknade upp av att det kliade som tusan på ryggen och när hon rullade över på sidan så tog det emot – det var vingar! Hon hade fått vingar! Samtidigt kom en fluga in i hennes synfält och den var lika stor som en folkvagn!? När hon såg på marken där en daggmask var på väg upp så var den lika tjock som hennes högra ben!? Antingen hade allting blivit jättestort eller... Det var då drottning Inko förstod att Allhärskarn hade lurat henne! Visst hade hon fått vingar och den frihet det för med sig, men hon var inte mycket större än en fingerborg! Bedrövad gick hon sin väg men det tog inte lång tid förrän hon behövde sin nyfunna förmåga. Den stora paddan som låg på vägen och blängde ilsket på henne blev hon nämligen tvungen att flyga över.

Bella hund, kaninen Ohygglipuff och den gapande Grävskopan Gruff såg medtagna ut, det blänkte av tårar över Bancos fasansfulla öde i vart och vartannat öga. Till slut sa Bella hund:

- Men vad hände sen med Banco?

- Åh hon drog till skogs och där lever hon ännu i något träsk om inte Allhärskarn har förbarmat sig över henne. Drottning Inko avslutade därmed sin berättelse genom att sedesamt lägga vingarna tillrätta på ryggen.

Av detta kan vi lära oss, Eric, att vill man göra affärer med gudarna så får man betala vad det kostar. Och även om gudarna ger oss det vi vill ha är det inte säkert att vi blir nöjda!

 

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."