#6 Han som sover

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Den sjätte sagan är mycket sorglig då den handlar om "han som sover"

Frostiga löv och lukten av förmultnande skog gav de tre vännerna känslan av höst, luften var ödesmättad. Höstflox blommade upp som fyrverkerier i randzonen till skogen Timberjack medan körsbärsfuxarna galopperade sina sista rundor mellan träden. Långt inne i skogen befann sig de tre vännerna, precis där bron löper över den forsande bäcken. Ja det var som vattnet hade bråttom att ila förbi – snart skulle det frysa till is. Heu! Just där vid räcket till bron hade de tre vännerna Bella Hund, kaninen Ohygglipuff och grävskopan Gruff stannat för att vila.

De var på väg hem efter att ha plockat tvättsvamp tillsammans med tvättbjörnarna Stjälbjörn och Grovestöld, som sjöng sin egenkomponerade  gangstarap som avskedssång till dem när de gick upp över den timotejbevuxna kullen. Det var just när de kommit upp för den kullen och ställde sig att vinka till tvättbjörnarna som de såg att Bella Hund haltade, inte så mycket till en början men sedan allt värre för varje steg hon tog. Det var höger baktass som inte hängde med längre, för en som inte känner henne såg det nästan komiskt ut när hon kom hoppandes på tre ben och svängde med bakdelen för att kompensera för det dåliga benet. Men Bella Hund var inte den som gav sig utan hon travade på så gott det nu gick.

De hade gått en rejäl sträcka på den slingriga vägen för att komma hem i tid, innan kylan och natten kom. Det gick dock inte särskilt fort för Bella Hund och då och då utbytte Ohygglipuff och Grävskopan Gruff bekymrade blickar. Hur skulle de ta sig hem? Redan nu började det skymma och de måste gå dubbelt så fort om de inte ville övernatta i skogen.

När Bella Hund skulle stiga upp efter vilopausen så gick det inte. Det högra bakbenet bara hängde som en otymplig och livlös klump efter henne, så efter ett par försök låg hon kvar och flåsade:

-Gå ni mina vänner, jag kommer efter, ska bara vila lite…Fy sackran vad det gör ont i mig, uj uj uj…

-Kom igen nu Bellis! Sa Ohygglipuff och hoppade upp och ned med kraftfulla stamp i marken. Som om hans egna starka bakben skulle hjälpa Bella Hund att ta sig upp.

Men Bella Hund kom inte upp, hon låg kvar och såg ledsen ut, ja, hon såg så trött ut så man blev själv sömnig när man såg henne. Grävskopan Gruff larvade sig fram med stånk och pys och tog ett försiktigt tag med grävskopan under Bella Hunds svans. Nu måste hon ju ändå komma upp. De få gånger någon gjort så har hon kommit upp som ett skott och skällt ut dem efter noter!

Inte den här gången – hon låg kvar trots att Grävskopan Gruff nästan lyfte hela henne med skopan! Ohygglipuff gick fram och satte sig framför Bella Hund, och medans hans långa öron slokade så sa han:

- Om du inte går upp nu Bella Hund, så kommer Skogsstyrelsen att skicka ut ”Han som sover” för att ta bort dig! Jaa, så sant som jag sitter här sa Ohygglipuff och försökte minnas vad det var som gjort att Bella Hund skadat sig hos de två tvättbjörnarna som sjöng så vackert, men han kom för sitt liv inte på vad det var som gjort henne halt? Sen var det förstås skam att Stjälbjörn och Grovestöld skulle sitta inne hela vintern, men hade nu skogsstyrelsen bestämt att det skulle vara deras straff så var det inte mycket att be för.

Nu undrar förstås du Eric vad tvättbjörnarna hade gjort? Jo, de hade stulit piggarna på en igelkott som låg och sov, kan du tänka vilket brott! Heu!

Då samlade sig vännerna runt Bella Hund och bestämde att de skulle göra upp en eld där de var, alldeles intill själva brofästet med bäcken brusande nedanför. Sagt blev gjort, sedan satt de där och värmde sig. Ja, även Bella Hund kunde sitta upp och då och då skälla till när hon tyckte att hon hörde något skumt. Det blev mörkare och kallare medan de satt och berättade spökhistorier för Bella Hund som inte orkade mer än lyssna till de sövande rösterna. Till slut hade det blivit så sent att de bestämde sig för att sova. En historia som Grävskopan Gruff berättade hade skrämt slag på Ohygglipuff. Den handlade om ”Han som sover”, en hemsk figur som kunde dyka upp framåt natten och plötsligt bara stå där med armarna i kors. Det sades att han alltid hade ögonen slutna, för om han öppnade dem och tittade på någon så var det just det djuret som skogsstyrelsen beslutat sig för att ta bort från skogen!

De tre vännerna la sig tätt intill varandra och Ohygglipuff och Grävskopan Gruff var väldigt noga med att inte komma åt Bella Hunds onda ben.

- Vad som än händer ska ni inte dröja er kvar här kära vänner, viskade Bella Hund åt sina vänner kaninen och grävskopan, men då sov de redan.

Natten hade övergått i gryning när Ohygglipuff slog upp sina ljusblå. Då! Stod han där, blek och blåskimrande med armarna i kors och slutna ögon - Han som sover! Bella Hund hade släpat sig iväg för att undkomma honom, men inte orkat särskilt långt utan låg och flåsade med tungan hängande ut medan Han som sover stod och väntade, och väntade. Plötsligt talade han med ljus och ganska knarrig stämma:

- Jag fick veta av ladusvalorna vid tvättbjörnsfängelset att de tror, det var där det blev dags för Bella Hund att resa till den plats där änglarna bor…

-Men varför just nu? sa Ohygglipuff och kände en tår bränna bakom ögonlocket.

Just då vaknade Grävskopan Gruff till liv och började stånka med vajrar och med gnisslande larvfötter gick han till attack mot Han som sover, men han var borta! Och då gick solen upp över trädtopparna.

- Vart tog han vägen? sa Grävskopan Gruff.

- Din räddhare! skrek Ohygglipuff och hötte med sin framtass efter vad det nu var för något de sett?

Men sedan skakade Ohygglipuff på huvudet utan att kunna säga något. Det var som om han redan nu anade det värsta.

Bella Hund blinkade och försökte få upp ögonen, men det gick dåligt. Det var som en stor sömn kommit över henne och hon bestämde sig för att fortsätta sova, bara ett litet tag till. Och hon sov hela den dagen och nästa också. Vännerna fick då och då i henne en liten matbit, ett kex och lite vingummi (!?). Ja, är man sjuk så är det bra med vingummi! Och när man sen blir frisk så är det ännu bättre för då undviker man att bli sjuk.

Men på tredje dagen så svarade Bella Hund inte längre på tilltal och när de försökte lyfta hennes ögonlock så var det ingen nötbrun och glansig blick som mötte dem. Det var alldeles svart i Bella Hunds ögon, möjligtvis fanns en liten flimrande gnista kvar längst in, men den var så svag, så svag.

Då kom Grävskopan Gruff fram och puffade på Ohygglipuff och frågade:

- Kan vi inte tillverka hjul som vi sätter fast på bakbenet så att Bella Hund kan rulla fram? En sorts rullator, kanske kan vi koppla en motor..?

- SLUTA! skrek Ohygglipuff och började storgråta, medan han med klapprande tänder fick fram en ohygglig harang om hur dumma grävskopor det finns i den här skogen och så avslutade han med att konstatera:

- Han som sover kommer inatt, jag känner det på mig, jag vet…här kvävdes hans röst och han var tvungen att sätta sig bredvid Bella Hund och hålla i hennes öra som han klappade försiktigt medan han viskade:

- Vi ska gräva en stor kulle! Ja det ska vi, och på den kullen ska vi lägga dig så att Han som sover inte kan komma åt dig! Sen ska vi gå och hämta hjälp! Ja det ska vi!

Den dagen hade börjat som en dimmig novemberdag men genom det kala grenverket sken nu solen på den hög som Grävskopan Gruff hade grävt upp. Överst på högen, på en mjuk och varm filt låg Bella Hund. De hade lagt henne så att hennes nos pekade mot den slingriga väg där de två vännerna strax skulle anträda färden hemåt. De försökte på alla sätt och vis få liv i henne för att utväxla en sista hälsning innan de gick, men det var som förgjort. Om det inte fanns något liv kvar i den stora djurkroppen som i och för sig hade magrat väsentligt, så bar den ändå vittnesbörd om den stora starka hund som en gång vandrat stigarna fram i den stora skogen Timberjack.

Med en puss och en kram och med tårarna rinnande skildes Ohygglipuff och Grävskopan Gruff från sin älskade vän och sedan gick de hand i hand medan de talade om alla de äventyr som de och Bella Hund varit med om. De försäkrade sig mellan tårarna och snyftningarna, att snart, mycket snart, skulle de vara tillbaka och hämta hem Bella Hund och ge henne all den omvårdnad som en hund kunde få och så skulle hon snart piggna till igen..? Men plötsligt stannade Ohygglipuff upp och vände sig mot kullen där Bella Hund låg och sa:

- Du Grävskopan Gruff, du förstår nog lika bra som jag att det inte blir så..?

Grävskopan Gruff blev så ledsen att han inte kunde svara, han hängde med skopan och började efter en lång stund fortsätta larva på med sina stora fötter, eh, larvband.

Men på kullen, där glimmade en silverskimrande daggdroppe ytterst på en svart nos och där slogs plötsligt ett öga upp! Och så ett till! Bella Hund såg för hon hade sparat sina allra sista krafter för att kunna följa de två vännerna när de gick, hon såg kaninens stora bakfötter sättas i marken, såg hur den stora grävskopan vajade upp och ner, hon log för sig själv och höjde tassen till en sista hälsning.

Han som sover såg på henne med en frågande åtbörd, är du beredd nu?

Bella Hund nickade. Då – inte med armarna i kors - utan med utsträckta händer och öppen famn, öppnades hans ögon och såg på henne, det var som solen, ett ljus utan dess like omvälvde henne och fick henne att lyfta, sväva ovanför kullen hon låg på, sväva högre och högre i ett ljus som bara blev mäktigare och mäktigare och på avstånd hördes glada skall…

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."