#7 Skrothögen

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Den sjunde sagan handlar om den allvetande skrothögen

Det hade gått bra att ta sig hem för kaninen Ohygglipuff och Grävskopan Gruff. De hade lagt den plockade tvättsvampen på tork för att få bort vaxet ur den, de hade skickat ett poststämplat björklöv med hälsning till tvättbjörnarna Stjälbjörn och Grovestöld. Sedan hade de bägge vännerna gått i cirklar runt det hem de hade där nu Bella Hund inte längre fanns med dem. När de gick där i cirklar var det som om de ville tillrättalägga så mycket avstånd som möjligt mellan sig själva och Bella hund.

Saknaden gjorde sig påmind, deras steg var långsamma och släpiga, deras ansikten var trötta på ett sätt som bara sorg kan åstadkomma. Hos Grävskopan Gruff började en skåra att dela på sig precis där skopan börjar, det var en rynka av missmod som hotade att skära genom den massiva plåten som skyddade hans långa hals. En frostig höstdag när löven hade fallit lämnade Grävskopan Gruff huset de hade delat med sin vän och där nu Ohygglipuff fortsatte med att gå runt och runt i allt snävare cirklar. Just när Grävskopan Gruff skulle gå ut genom den avlövade syrenbersån stannade Ohygglipuff sitt cirkelgående för att läppja på en savdrink, missmodigt tog Grävskopan Gruff till orda:

- Jag går min väg för att söka hjälp, vi kan inte gå runt här längre i cirklar du och jag. Det är ju bara du och jag Ohygglipuff, det slutar olyckligt om vi går här i cirklar, jag är helt snurrig ska jag säga, vi måste kunna gå vidare med våra liv i skogen Timberbjack, eller ska vi flytta på oss..?

Men Ohygglipuff svarade inte, han bara forsatte läppja på sin savdrink och då och då rullade en tår fram bakom hans halvslutna ögonlock. Sedan fortsatte han att gå i sin upptrampade cirkel runt det lilla huset. Grävskopan Gruff larvade sin väg och han var fundersam, djupt fundersam som bara en grävskopa kan vara när den stöter på berg och måste kalla på Kalle sprängare.

Så gick dagarna och det blev kallare och kallare. Hösten övergick i vinter och det närmade sig jul men Ohygglipuff drog sig alltmer inom sig själv, han gick in sina cirklar och pratade inte med någon och han åt bara lite frostig morotsblast som slokade i rabatterna kring det lilla huset.

Grävskopan Gruff sörjde sin kamrat Bella hund genom arbete, på sitt mekaniska vis hjälpte han i sin stora sorg och bedrövelse mullvadsligan att gräva djupa hål under trädens rotsystem så att för första gången i skogen Timberjacks historia byggdes underjordiska flerfamiljshus. Det var vid just ett sådant tillfälle, när Grävskopan Gruff tillsammans med arbetsledaren Mulle Mullvad satt och fikade ibland jordhögarna som Grävskopan Gruff berättade om Ohygglipuff och hans sorg. Mulle var ansvarig för projektering av bygget söder om Lilla Skogsån, där bostadsrättsföreningen Bullvaden snart kunde erbjuda fyrtiofem nya hålor till medlemmarna, tack vare Grävskopan Gruff.

- Jag vet inte hur man ska bära sig åt, för han vill inte äta, inte dricka mer än möjligtvis en savdrink då och då, han bara sitter och slokar med öronen, vad ska jag göra Mulle? Tänk om jag förlorar Ohygglipufff…vet du, ibland drömmer jag att jag kommer tillbaka till vårt hem och då är han inte där, han är borta! Heu, jag brukar vakna med ett skrap och skopan darrar så det hörs i hela huset!

- Ni har det svårt du och Ohygglipuff, jag vet flera mullvadare som har haft sorg och grävt i cirkel, för ibland vet du, när vi gräver oss för långt in i underjorden så kommer vi upp i villaträdgårdarnas helvete, där väntar oss en bredbladig spade, jag vet många ihjälslagna mullvadare som…

Mulle kunde inte avsluta meningen för hans stora huvud skälvde när han tänkte på de vänner som fått sluta sina dagar med en spade i huvudet. Han sköt kepsen bak i nacken och tog sig fundersamt med grävtassen om hakan, ett ekollon som fastnat mellan hans klor sprätte iväg mot en ek som stod i närheten, det studsade tillbaka och slog ned med en smäll i pannan på Mulle som kliade sig bekymrat i huvudet men sedan reste borst och sa:

- Jag fick en snilleblixt!

- Hurdå, vad då? Sa Grävskopan Gruff.

- Jo jag kom på vad vi måste göra, vi måste naturligtvis göra det som alla mullvadare gör när de inte vet hur de ska göra, här i skogen Timberjack! Det sista kom som ett utrop med segerklang och jubel i Mulles klangfulla mullvadsstämma.

- Och vad i hela fridens namn är det ni gör då!? Grävskopan Gruff for upp och lät skopan gå upp och ned i luften som om han kunde gräva fram svaret där.

- Jo vi…här tittade sig Mulle omkring så att det inte var någon i närheten som lyssnade, vi alltså, hrrm, vi pratar…

- Ja det klart vi pratar, det gör vi ju nu, hela tiden, men det räcker inte! Utropade Grävskopan Gruff missmodigt när han insåg att den lösning som funnits inom räckhåll var nu borta igen, prata! Hrrrmpf, som om det skulle hjälpa, prata…gruffade grävskopan Gruff.

- Vi kan prata med…Återigen tittade sig Mulle omkring innan han sa de förlösande orden; vi måste prata med den Allvetande Skräphögen!

- Uj, vem är det, det är väl inte Han som sover..?

- Hur vågar du uttala hans namn! Är du skvatt galen, tänk om han kommer hit! Sa Mulle. Nej den Allvetande skrothögen, det är något helt annat det, det är inte många som har fått se honom, än mindre tala med honom! Men det är faktiskt sant, han har minne som en elefant! Han vet allt som är av värde och även sådant som kallas mindre värt vetande, ja till och med värdelöst vetande vet han allt om! ju mer jag tänker på ju mer övertygad blir jag om att är det någon som vet hur vi ska göra så är det just den Allvetande skrothögen!

- Men hur ska vi göra för att få tag i honom då? Och hur ska han kunna hjälpa oss med Ohygglipuff som bara går i cirklar hela tiden?

Det fanns många frågetecken att klara ut. Inte ens Mulle visste exakt hur den Allvetande skrothögen såg ut. Men Mulle hade av andra mullvadar fått följande berätta för sig; Man skulle känna en bedövande doft av bensin och gamla oljefilter som plötsligt formade sig till två ben, en torso och ett huvud som kunde varit målat av Archimboldo - om konstnären haft bildelar som modell. För att få skrotet att ge sig tillkänna som Den Allvetande skrothögen måste den som söker efter det vetande skrothögen har, själv först ge sig tillkänna och sjunga refrängen i sopsorteringsvisan som har samma melodi som Europe:s, The Final Countdown:

 

Jag sorterar sopor!

Jag sorterar sopor!

Sorteeeerar sopor!

 

Först då skulle Den allvetande skrothögen ge sig tillkänna och fråga varför man sjöng om sopor? Med denna nyvunna insikt avbröt Mulle och Grävskopan Gruff arbetet med utgrävningen för BRF Bullvaden och satte fart mot det lilla huset där Ohygglipuff gick runt och runt. För att få kaninen medgörlig tog de bägge vännerna med sig en skvadron mullvadsburna ekorrar som smög upp och omringade Ohygglipuff då han gick på sitt trehundrasextiotretusende varv runt huset. Det small till då en knallpulverpistol avlossades, ett rep gjort av hampa landade runt kaninens midja och vips så drog skvadronen av mullvadsburna ekorrar fast repet och satte fart på mullvadarna för att kunna dra och släpa den stackars Ohygglipuff bort från cirkelgången till syrénbersån där Mulle och Grävskopan Gruff väntade. Svårt medtagen och snurrig av all cirkelgång och med repet spänt runt midjan, omringad av en hel skvadron mullvadsburna ekorrar som vaktade honom kunde den stackars kaninen svagt muttra:

- Rubba inte mina cirklar, jag måste gå…

Då tog Mulle till orda och förklarade att innan dagen var slut, så skulle Mulle, Grävskopan Gruff och kaninen Ohygglipuff vara klara för avfärd mot Sopbacken som ligger en mil österut i den stora skogen Timberjack, det var nämligen där man senast lagt in GPS-positionen på Den allvetande skrothögen. Mulle avslutade sitt lilla tal med att säga:

- Dismissed! mission completed.

Skvadronen med de mullvadsburna ekorrarna trampade taktfast ut ur syrenbersån. Kvar var de tre vännerna och Mulle lossade på repet samtidigt som han deklarerade klart och tydligt att han var beredd att ta Ohygglipuff i hampan om han inte följde med.

Ohygglipuff darrade i hela kroppen, ett slag såg det ut som om han tänkte återuppta sin cirkelgång men så, med blänk i ögonvrårna sa han:

- Jag saknar Bella Hund så mycket så jag kan inte leva längre, men bara för att ni är sådana goda och trofasta vänner så ska jag följa med och leta efter Den allvetande skrothögen, kanske kan han säga mig om jag får återse Bella Hund?

Och så blev det Eric, de tre vännerna packade ned allt de behövde för en lång färd i skogen. De hade med sig ett tremannatält vävt av silkesmaskarna nedanför Grottekvarnen, egenhändigt tillagad matsäck med savdricka, sockrat fruktkött, ett par burkar konserverade morötter, barkbröd och lite björnbärssylt som tvättbjörnarna stulit åt dem på Skogsgross. Vid skymningen den dagen började den första snön att falla över skogen Timberjack och de hästkastanjer som fanns kvar smattrade mot isen nere vid Skogsån, ja redan då var de tre vännerna på väg och hur det gick för dem får vi veta först nästa gång du fyller år.

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."