#8 Mulle mullvad

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Den åttonde sagan handlar om när Mulle Mullvad tog till orda

Grävskopan Gruff stånkade och hann till slut ifatt Mulle Mullvad som gick främst, han bar deras matsäck som minskat i omfång. Ryggsäcken var nu lätt att bära och det gick fort framåt. När Grävskopan Gruff hann ifatt Mulle strök en bedövningspil som rikoschett från halsen på på Grävskopan – KLING!- och med ett swisch! for den vidare in bland träden efter att ha nuddat Mulles nos.

Plötsligt spred sig en märklig känsla av domning i Ohygglipuffs lemmar. Han sneglade åt Grävskopan Gruff men där verkade inte bedövningspilarna ha gjort någon nytta? Vare sig till eller från. Ohygglipuff blinkade sakta och just som Grävskopan Gruff vände sig om sänkte kaninen ögonlocken och tyckte sig känna hur en vänlig nos och en lång, lång tunga slickade honom i ansiktet, Bella hund, var är du...? tänkte han och sen blev det alldeles mattsvart.

- Uj! Det där var en bedövningspil från Rockfolket, de som beskyddar den Allvetande skrothögen, de börjar närma sig, vi måste bli mer försiktiga, den som får en sån pil i sig kommer aldrig mer till sans, muttrade Mulle men blev avbruten av Grävskopan som nu darrade av oro och slängde med skopan åt det håll där han lämnat Ohygglipuff.

- Ohygglipuff har fått en sån pil i sig, det är säkert, den sitter kvar i hans, ja vad heter det? Svans? kom Grävskopan Gruff på sig själv med att undra.

- Knorr heter det väl? sa Mulle och strök sig fundersamt över mullvadsborsten. Det var inte bra detta, vi skulle inte ha kommit hit! Men det är ju bara nedför Kompostbacken så är vi framme vid Sopbacken, hm! Nu är dåliga råd billiga medans de goda är slut, hm!

Under tiden som bedövningspilar ven omkring dem tog de två vännerna beslut om att Grävskopan Gruff skulle ta med sig den nedsövda kaninen Ohygglipuff i skopan på vägen ned, Mulle skulle gräva sig ned för backen så att inga pilar kunde träffa honom på vägen.

Sagt och gjort, medan Mulle grävde sig ned stånkade Grävskopan Gruff nedför Kompostbacken. Heu! Det gick med hiskelig fart och i slutet sladdade Grävskopan Gruff när han skulle bromsa in, det regn av bedövningspilar som följt honom nedför backen slutade med ens och han kunde höra Rockfolkets röster på avstånd, de sjöng en hymn.

En keps med två stint stirrande ögon stack upp ur det berg av skrot som tornade upp sig framför Grävskopan Gruff.

- Shhhhh! Det är bara jag, Mulle! sa kepsen.

De bägge vännerna tittade sig omkring och kände en bedövande, stickande doft av bensin och förmultnande, ja gud vet vad... De befann sig mitt i en sagolik blandning av skrot, där låg staplat huller om buller; Mullvadsföreningens årsböcker, hundratals manualer till ekorrarnas nötknäppare, tre ton äppelskrot, tusentals tomburkar från Rockfolkets alla fester, tre stycken Haubits 77, en Tiger stridsvagn och några Drakenflygplan som prototyper i balsamträ, ett stridsberett Jasflygplan som kunde omvandlas till jordfräs om Rockfolket orkade. Gamla uttjänta datorer från fladdermössens stridsledningscentral, kylskåp från Bäverkolonin som upplöstes i den dimma som legat kvar på Sopbacken allt sedan världens gryning då Timberjack började växa, gamla avlagda berg som ingen ville bestiga längre, K+2=Null, Mount Forest och Hardangerbredda, arbetskläder i drivor – allt från ormbunkstyg till nyponrosmönstrade skjortor med breda kragsnibbar, taggar från tusen igelkottar, horn från älgar och dovhjortar och enhörningar, skor från vildhästar som skott sig och skapat stora förmögenheter genom att gnaga av barken från träden i Timberjack, tänder från miniatyrhajarna i alla de vattenpölar som blänkte i mossan. Ja det går inte att räkna upp allt. Hur skulle det se ut om vi räknade alla de tusentals slängda oljefilter som utgjorde själva grunden till berget av skrot som de två vännerna stod på? Det låg en dov förväntan i luften som luktade avskyvärt, det började bli omöjligt att vara kvar där de var, men de måste…

- Jag sorterar sopor! Jag sorterar sopor! Jag soooorterar sooooopor! började Mulle sjunga och Grävskopan Gruff fyllde i med basstämma så att de till slut sjöng tvåstämmigt där på tippen. Och minsann, lät inte detta som refrängen i sopsorteringsvisan?

Då! stack det upp en torso med två armar ur bråten! En torso med ett huvud ovanpå där ögonen bestod av två gamla kolvringar, kinderna var håliga och liknade äppelskrot medan munnen såg ut att bestå av ett luftfilter som svartnat av ålder, brr! På huvudet ett igelkottsskinn som gav en stubbad karaktär åt monstret. Och vilken stank…

- Hrrm, ni förstår - det är jag som är den Allvetande skrothögen, och jag, jag undrar jag… Varför sjunger ni om sopor när det verkar som om det är något särskilt ni vill veta? Sopor och skrot kan innehålla svar på allt, men ni vill veta något särskilt, jag vill bara veta om det är det ni vill veta, hrrm?

Grävskopan Gruff tänkte; vilken självfixerad skrothög! Han använder ju” jag” i varannan mening? Men sedan kunde Grävskopan Gruff inte hålla tillbaka sin sorg längre och han sänkte ned skopan så att den Allvetande skräphögen kunde se den lilla avsomnade kaninen. Ohygglipuff låg fridfullt i sovställning med en stor bedövningspil som såg ut att vara en förlängning av svansen? Knorren? Eller vad det nu heter!? Det vet ju du Erik, eller hur?

Den allvetande skrothögen blev tvungen att resa på sig i sin fulla längd för att kunna se och när han tog sig upp ur berget av skrot visade det sig att benen bestod av gamla bärarmar, som var åldersstigna och visade upp en rostbrun färg. På benen satt spindelleder som när de gnodde sig mot varandra lät som kristall som krossas. Heu!

Nu tog Mulle Mullvad till orda. Han sköt bak kepsen i nacken, torkade bort en kasserad mutter som fastnat i nacken på det stora huvudet, och sa:

- Vi har blivit sköntaxerade! Himlen föll ner över oss och tog bort vår vän och livskamrat, Bella Hund! Hon är borta, förblir borta och vi vet inte hur vi ska bära oss åt, vi kan inte leva längre när inte Bella Hund är med. Ja, här talar jag för Grävskopan Gruff och för kaninen Ohygglipuff, själv tyckte jag nog att det kanske var dags..? Eh förlåt!

Grävskopan Gruff hade svängt sin stora skopa och högt däruppe glimmade tänderna sylvassa när han lyssnade till Mulle, det Mullvadskräket som stod och sa att det var dags!? Nej nu..!

Men just som Mulle riskerade att åka på en skopa ovett så tog den Allvetande skrothögen till orda. Under tiden som han talade kom Rockfolkets på avstånd sjungande röster allt närmare och deras hymn ökade i styrka tills de var så nära och styrkan i deras röster gick upp i ett accelererande Crescendo! Men detta är vad Allvetande skrothögen sa:

- Jag är inte så lite bekymrad jag, för jag kommer ihåg Bella Hund. Det jag visste sa jag till hennes skyddsgudar Astridomania och Hansomania. Jag talade med dem jag, om livets bekymmer och så, jag önskade att de som skyddsgudar kunde påverka våra livstrådar här i skogen Timberjack, jag ville att de skulle förlänga hennes livstråd, tala fint med spindlarna som väver… men jag var ju bara jag och det var slut på den spindelväv som håller för ett livsöde. Så de sa att jag blev tvungen att nöja mig med att veta detta…Det var helt enkelt så att det gick inte, jag har åsamkat er ett sorgligt öde med er lilla kanin Ohygglipuff, jag vet inte jag, men om han inte vaknar upp..?

- Ujujuj! Kom det samstämmigt från de bägge vännerna. Vad göra?

De såg bekymrade på varandra Mulle och Grävskopan Gruff medan Rockfolket gick runt dem i en allt snävare ring, de hade slutat sjunga.

Då började det pysa och komma små rökpuffar från den allvetande skrothögens mun, det var som om han käkat tvättsvamp till frukost?

- Jag har varit uppe för länge jag. Jag måste tillbaka till mitt skrot jag, men vill ni rädda Ohygglipuff så finns ett och annat att göra.

- Som VADÅ, ge oss råd!? frågade både Mulle och Grävskopan Gruff.

- Ni måste be den som läser det här, Erik tror jag visst att han heter, be honom att, gurgle, burp, ehhh…

- JAAA, VAAAD..!? skrek de bägge vännerna som nu bara såg huvudet på den allvetande skräphögen.

- Be…Erik beskriva hur vi ska få Ohygglipuff vaken, jag går av nu, mitt skift alltså, hej – burp – hej, hälsa..! Sluuuurp! Lät det och så var den Allvetande skrothögen borta!

De båda vännerna undvek att titta på varandra samtidigt som de hjälptes åt att stoppa om sin sovande vän som låg i skopan, det skulle bli en lång färd hem.

 

*

 

För att sy ödets tråd krävs skarpa ögon och särskilda verktyg. Endast den som lyssnar och ser efter noga kan skönja Rockfolket när deras rockar fladdrar till över någon bortslängd kanelsnäcka eller en spindelbult som inte längre används av spindlarna i skogen Timberjack.

Vi ställer frågan till dig Eric! Ser du det vi inte ser, har du de verktyg vi saknar? Vet du hur vi ska väcka upp stackars Ohygglipuff?

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."