#9 Konsult Smult

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Den nionde sagan handlar väldigt mycket om Konsult Smult och om Valfrid förstås

Det var en tidig morgon på Valmyndigheten vid Skogsvårdsstyrelsen för den stora skogen Timberjack. Konsult Smult satt ned och lyssnade på sin chef Krister Ledtrådsson som talade om för honom vad nästa uppdrag skulle handla om.

- Du ska gå till Frolicdammen. Där blir du hämtad av Valfrid och sen ska ni till Spagettihavet men det kommer en händelse emellan som vi inte kan säga riktigt hur den avlöper, sa hans chef Krister Ledtrådsson.

- Hm! sa Konsult Smult.

- Ja, det är en rimlig reaktion, jag förstår dig. Vi vet alla hur Valfrid kan vara men du måste klara av det den här gången Konsult Smult! Kommer du tillbaka med oförrättat ärende så…

- Så? frågade Konsult Smult och drog sin grå trenchcoat närmare kroppen, som om han frös. Det var tjugoåtta grader varmt i rummet.

- Så är dörrarna låsta för dig, tyvärr sa hans chef Krister Ledtrådsson.

- Hm! Vad ska jag leva av? Kan jag lita på att Valfrid fångar mat som jag kan äta? Sist bjöd hon mig på drivved… Jädrans valskrälle, svor Konsult Smult. Ja, bara som exempel, la han till.

- Vi har vetskap om att en kanin kommer i er väg, eh, mer än så kan vi inte säga i dagsläget, sa Krister Ledtrådsson och vinkade avvärjande med svansen – mötet var slut.

- Hm! sa Konsult Smult.

Med sammanbiten mun och hängande mustascher gick han därifrån, lika oviss och ovetande om uppdraget som han varit när han kom dit.

- Titta! En tvättbjörn..! Utropade några som stannat till på stigen där han kom ut. Konsult Smult brydde sig inte, han hade helt andra saker att tänka på.

 

*

 

Mulle Mullvad och Grävskopan Gruff hade stannat vid den stora Frolicdammen som är belägen i sydvästra delen av skogen Timberjack. Inte ett ljud hördes från lilla Ohygglipuff där han låg stel och orörlig i skopan. En varelse från de stora djupen började samtidigt ta sig upp i en snabb valrörelse för att ta för sig av de näckrosor som på latin kallas ”Frolics” och som flöt omkring som stora tekakor längs stränderna på Frolicdammen.

- Nej min vän, jag ska hem till fru Mullvadson och se vad sönerna har hittat på medan jag varit borta, sa Mulle Mullvad.

- Jag ska larva mig hemåt jag med, ensam…svarade Grävskopan Gruff.

Under tiden började fler och fler ringar på vattnets yta i dammen att visa sig, men de två vännerna märkte inget av detta utan de skildes åt - nedstämda.

Det tog inte mer än femtio meter så hade Mulle gått under jorden, man kunde inte se mer än de jordhögar som plötsligt dök upp lite varstans i skogen Timberjack.

Grävskopan Gruff stannade till vid strandkanten och lät tårarna rinna längs med hydraulkolvarna och den långa, vägverksgula halsen där en tvättbjörnsunge hade klottrat ”ÅKERMAN bil eller taxi?” blev alldeles glansig av tårkanalernas konsistensfett.

Så med ens fattade Grävskopan Gruff beslutet; det var ju bara han kvar av de tre vännerna, Bella Hund, kaninskrället Ohygglipuff och så han själv. Grävskopan Gruff. Coolast av dem alla. Han visste nu att han skulle släppa sin last från skopan rakt ned i Frolicdammen och sen skulle han larva hem och dricka upp allt tomtebrus han sparat inför Grävskopornas hundraårsjubileum. Han höjde skopan försiktigt och försökte sig på att nynna en sång som hans faster Caterpillerna hade sjungit för honom när han var liten och larvade omkring lite hur som helst; ”Sköna, härliga jord! Skopa, lär dig ett ord, skrapa - med singel och asfalt ombord! Sköna, härliga jord…”

Strax hade han fått rejäl fallhöjd på skopan och han lät den sakta glida ned i falläge och då började ohygglipuff åka nedåt för att sedan lämna skopan med rasande hastighet. Den lilla nedsövda kaninen som fallit offer för Rockfolkets bedövningspilar föll nu mot en säker död i Frolicdammen, fortare och fortare gick det men Ohygglipuff skulle i allafall inte känna när hans lilla kaninnos bröt ytspänningen mot vattenytan.

Men då hände det något! Ringarna som blivit fler och fler på vattenytan spred sig till att bli hundratals, tusentals ja miljoners miljoners tusental ringar på vattnet! Sen sa det SPLASH! Fast inte så högt så att Grävskopan Gruff trodde att någon dragit ur proppen ur Frolicdammen. Nej mer som ett ösregn som pågår precis överallt, samtidigt.

Det som orsakat ringarna och den våldsamma fontänen och vattenkaskadorna när ”det” bröt vattenytan var något som vart hundrade år kom upp från de stora djupen: VALFRID! Uj, det stora, oformliga odjuret var gjort av valfläsk och det var så späckat med lögner så att inte ens du Eric skulle kunna tro att det fanns sådana djur! Men det gjorde det och Valfrid hade formen av en bardval men med två stora hängande öron som fick valögonen att se ledsna ut, särskilt vid tillfällen då man påstod att Valfrid inte fanns.

När Valfrid nu dök upp med sina 174 tänder glimmande mot skyn blev det uppenbart att hon fanns och det rådde inget som helst tvivel om att det var Valfrid som slök lilla Kaninen Ohygglipuff mitt framför ögonen på Grävskopan Gruff. Han blev så paff att han fällde ut sidostöden och bara stod och vaggade med skopan.

- Det var som attan.. Och jag som drömt om att få se Valfrid hela mitt liv! Och så får jag se henne äta upp min bäste vän…sa Grävskopan och blinkade tre gånger medan han rev sig själv i sidorna med skopans tänder så att han visste att han verkligen var vaken och inte drömde.

Men Frolicdammen var återigen en lugn vattenyta och det enda som möjligtvis påminde om att ett urtidsdjur slungat sig upp ur djupet var de Frolic som gungade sakta i vågrörelserna efter att Valfrid med sitt byte Ohygglipuff dykt ned igen.

- Det här skulle Bella Hund gett mycket för att se, sa Grävskopan Gruff eftertänksamt innan han började larva hemåt mot garaget där han skulle ta sig en rejäl funderare över vad som kunde tänkas ske med alla sagor han sagt att han skulle vara med i? Kontraktsbrott kunde uppstå om han inte var med, tänkte han på väg hemåt genom skogen Timberjack, men nere vid själva foten till Myrberget så konstaterade han: Strunt samma, det blir ändå aldrig som det varit utan Bella hund och Ohygglipuff. Och så gick han i ide eller vinterförvaring som de säger på Farreris grävskopeförsäljarfirma som ligger alldeles runt hörnet i kvarteret där du bor Eric.

 

*

 

Valfrid susade allt längre och längre ned i det mörka vattnet på sin väg mot Frolicdammens botten där den underjordiska kanal som leder ut till det stora spagettihavet börjar. Kommer Valfrid ända dit och lyckas ta sig förbi säkerhetskontrollerna…Ja då har vi sett det sista av Ohygglipuff.

Men det slumpade sig så lyckligt att det fanns ytterligare något förutom Ohygglipuff inne i Valfrids mage. Då nu lilla Ohygglipuff låg helt orörlig medan den stora köttiga magsäcken vibrerade av hastigheten som Valfrid satt upp för att nå tunneln - så gick det omkring en livs levande varelse inne i Valfrids mage.

En varelse? Ja faktiskt, Valfrids tandläkare hade pensionerat sig när han var 120 år fyllda och då hade Valmyndigheten tillsatt en konsult som skulle kontrollera Valfrids 174 tänder, det var nu inte vilken konsult som helst utan det var självaste Konsult Smult! Denne konsult var en tvättbjörnsliknande figur med grön luva och borstiga mustascher som vippade upp och ner under uppnäsan när han pratade. Det var han och ingen annan som gick fram och tillbaka i valens mage och pratade för sig själv.

När han slutat gå runt så där onödigt så började han undersöka lilla Ohygglipuff som han fann livlös men kanske var kaninen ändå ett bra underlag till en middag? Kaninstek är ju så gott!

- Hm! Om jag ska kunna äta dig lilla kanin så måste du vara vid liv lite grand innan vi kokar soppa på dig, Valfrid och jag.

När Konsult Smult konstaterat detta tog han fram en gammal bensintändare och med den i handen gick han längre ned i valens mage för att göra upp en liten eld, av den drivved han hade samlat ihop och som den dumma Valfrid trott var köttbitar. Konsult Smult satte eld på vedbitarna och det var alldeles i närheten av Valfrids njurar, men det bekom henne inte särskilt mycket för hon var ingen känslig val som vissa andra valar kan välja att vara.

- Se, jag slabbar lite vatten på dig din kaninusling, för att se om jag ska koka dig eller grilla dig med Barbequesås till, sa Konsult Smult och skrattade gällt som om han just hade sålt ett heltidsabonnemang med Valnyheter till Sälarnas riksförbund. Han hällde sedan med bägge händerna havsvatten som Valfrid svalt över Ohygglipuff, men inget hände.

Kaninen rörde sig inte.

Då blev Konsult Smult förargad erftersom han insåg att man inte kan äta

kaniner som varit döda länge och så tänkte han på sitt arvode som bara erlades per timme. Han fick plötsligt en ingivelse att köra upp två fingrar i näsan på stackars Ohygglipuff!? Konsult Smult försökte helt enkelt kväva kaninen!

- Heu! Om du är vid liv lilla kanin så kommer din luft att ta slut och du vaknar, är

du inte är vid liv då går jag miste om min stek, bu hu..!

Men det gjorde varken till eller från, Ohygglipuff rörde inte en tass ens en gång och till slut tog konsult Smult bort sina smutsiga fingrar från den orörliga kaninen. Ur sin djupa rockficka tog han istället upp några korn chilipeppar. Han slickade sig om munnen och tänkte på välkryddad kaninstek. Han blev så hungrig att han råkade snubbla på Valfrids gom varpå chilipepparn hamnade rakt i mungiporna på Ohygglipuff. Konsult Smult ville inte ge bort så mycket som ett kryddkorn till sin stek så han bände upp Ohygglipuffs stängda mun för att se till så att inte kaninen av misstag fick i sig några kryddkorn… Då! Svalde Ohygglipuff de chilipepparkorn som legat i mungipan och han nös, hostade och kippade efter andan – och HEUREKA! Han var vid liv igen!

Sakta öppnades Ohygglipuffs högra öga, för att sedan följas av det vänstra. Det pep och ven av luft i de näsborrar som Konsult Smult täppt till för bara en stund sedan, en frisk vit färg lade sig över Ohygglipuffs ansikte under tiden som Konsult Smult konstaterade:

- Jisses,och jag som trodde kaninskrället jag tänkte äta upp var stendött? Hm!

På ett ögonblick fick Ohygglipuff klart för sig den besvärliga situation han befann sig i och han hoppade upp som från en trampolin – på Valfrids tunga - så att han slog i gomseglet på Valfrid samtidigt som Konsult Smult skrek:

- VALFRID, VALFRID vi måste upp igen, upp upp - - upp!

Och minsann, precis vid mynningen till den långa tunnel som leder ut till det stora Spagettihavet så vände Valfrid med en snabb valrörelse sin 55 ton tunga kropp tillbaka mot den gateway hon just hade kommit ifrån. De två sjöhästarna som vaktade mynningen skakade på sina sjöhästhuvuden och fortsatte spela på Sjösjuttiofem medan Valfrid satte fart upp mot vattenytan på Frolicdammen.

Hemma i garaget hade Grävskopan Gruff precis lagt ut en annons på Timberjacks Interna Lövverk som löd så här:

”Grävskopa säljes, även i delar, på grund av brusten hjärtvevaxel, bra skopa och hydraulkolvar, även larvband i bra skick. Pris: 500 Timberdollar som oavkortat går till Kaninhjälpen. Först till skopan får köpa! Vänligen Grävskopan Gruff.”

 

*

 

Hur ska det här gå kan man undra? Vi återkommer vid din nästa födelsedag Eric och berättar mer om Ohygglipuff och hans bästa vän Grävskopan Gruff.

 

Promise to be cool until then Eric!

 

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."