Research

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Historik kring P1800 årsmodell 1963 med chassienummer 6600

 

Historiken är framtagen av bilens rättmätige ägare under åren 1980 – 2003. Den är i flera avseenden summarisk, men ger kanhända en någorlunda bra bild av vad som är gjort för att hålla bilen rullande under dessa tjugotre år.

 

Bilen köptes år 1980 för tre tusen riksdaler en februaridag utanför Karlskrona, i Augerum närmare bestämt. Det var läckage på ett bromsrör så bogseringen hem till byn där föräldrahemmet ligger, var rena vågspelet. Som köpare kände ägaren sig något lurad eftersom de fårskinn som legat över sätena var borta och nu blottade stora hål i läderklädseln. Av bilstereon syntes inte ett spår och säljaren hade gjort sig oanträffbar – det var hans gamla mamma som gav ägaren nycklarna till bilen. Bilen var vit och hade en skorpa av is över skärmarna. När denna skorpa skrapats bort vid ankomsten till byn visade sig knytnävsstora rosthål i framskärmarna varför det blivit dags att ta fram svetsen.

 

Den första renoveringen av bilen tog två år. Under dessa två år lagades skärmarna hjälpligt upp med gassvets, vilket får plåtens kolämnen att försvinna varpå ännu större rosthärdar var att vänta. Motorn fick en renovering och växellådan (vars överväxel inte fungerade) byttes ut till växellådan från en Amazon 123 GT vars överväxel fungerade. Nya bromsrör fram och bromsskivor inköptes på Volvo. På Mekonomen inköptes sedan nya bromscylindrar till trumbromsarna bak, samt bromsbackar. Bromsservot fick en utbytessats av packningar m.m. men fungerade inte tillfredsställande varför servot lämnades utan åtgärd och togs bort från motorrummet.

 

Vid den här tiden, i början på åttiotalet, byttes också flera av stagen i framvagnen ut; krängningshämmare, styrleder och spindelbultar. Sedan köptes nya stötdämpare runt om, Hi-jackers bak och kromade 14-tumsfälgar. Fronten, som var rejält upprostad, fick en hjälplig lagning och spacklades rejält. Lackering skedde i vit nyans – en brännlackering som kostade 3 – 4 000 kr om vi minns rätt. Dragkroken fick nya inre hållfasta järnbeslag och nya bultar med lås. Nya gångjärn köptes till förarsidans dörr och nya strålkastarinsatser till framlysena. Bilen besiktigades och började sina resor ut på vägarna.

 

I mitten av åttiotalet hade rosten börjat ge sig till känna igen och den här gången var ägaren som också var yrkesutbildad plåtslagare inte dummare än att han förstod att om han skulle behålla bilen måste han ta det dyra beslutet att köpa en migsvets och en vinkelslip. Så skedde, och nu började en ny renoveringsomgång som höll i sig till slutet av åttiotalet.

 

Det som nu gjordes var att fronten svetsades upp sektionsvis med migsvets. Sedan tennspacklades fronten för att hålla för påfrestningarna i form av vibrationer m.m. Nya framskärmar inköptes till ett pris av 2500 kr styck. När de gamla skärmarna skurits bort lades även ny plåt in i framskärmsbalkarna. Framskärmarna tennspacklades i skarvarna upp mot vindrutan. Motorn lyftes ut, en växelströmsgenerator införskaffades och en begagnad Weberförgasare tvåports 36/36 inköptes.

 

Torpedväggen slipades ren och en gummimassa lades som grund för denna känsliga del. Två st. kopparrör anslöts till friskluftsintagets hål för vattendränering. Under bilen byttes alla bromsrör och en tvärbalk som rostat upp, samt lades i egenhändigt tillskuren och anpassad två millimeters tjock plåt längs med hela bilens nederdel, den s.k. bottensvällaren, från framskärm och bakåt. Egenhändigt tillverkade yttre tröskellådsplåtar svetsades till. Bakskärmarnas hjulhuskanter byttes till Amazonens ekonomiplåtar – bägge sidor var upprostade. Hjulhusen bak svetsades upp med nya plåtar. Även bakre plåten från nummerskyltsbelysningen och nedåt byttes ut till ny plåt och skarvades mitt på i sektioner. Nya stötdämpare monterades bak, Monroe.

Bilen lackerades sedan svart av en yrkesman som frågade:

- Ska du sälja den eller ha den själv?

- Jag ska ha den själv sa ägaren och betalade gladeligen 5000 kr för jobbet.

 

I slutet på åttiotalet bytte ägaren till nya bromsok fram då bromsarna drog rejält. Dessutom blev han hösten 1988 påkörd mitt på förarsidans dörr i Växjö och fick i princip hela förarsidan från dörren och bakåt på bilen förstörd. Även kromfälgen bak blev obrukbar. Han ställde av kärran och kände sig något trött. Men till våren hade ägaren fixat en begagnad dörr och dessutom köpte han en splitterny bakskärm för 3000 kr. En omgång fälgar till en Amazon lämnades in till Kallinge finmekaniska verkstad och breddades till fem och en halv tum fram, (sex tum bak) och nya femton tums däck inköptes. Med arbetslust och svets samt en förstående fader vars bondgård sakta förvandlats till bilverkstad och med en hjälplig bättringslack som ägaren gjorde själv, befann sig P1800:an och dess ägare på väg till Stockholm där de skulle bo. Bilen på gatan och ägaren i en Landstingslägenhet.

 

Nu inföll en period med mycket körning och mycket problem. I Alviksrondellen brann instrumentbelysningen upp – ägarens kompis och han själv fick ställa kärran och vifta undan röken. I korsningen på Sveavägen, strax nedanför Odenplan gick bakaxelns pinjong åt helvete och det gick endast att köra i 110 km/h utan oljud. Hem till byn och fundera. En förfrågning på Volvo i Växjö gav napp på en händig renoverare av bakaxlar en bit utanför Skruv. En sådan renoverad bakaxel, Spicer (Amazon ) inköptes med lägre utväxling än original (4:56 tror vi,) liksom nya bussningar samt nya bärarmar och allt detta monterades av ägaren själv.

 

Ett nytt elsystem som drogs utifrån ett kopplingsschema till Amazon gjorde att säkringarna hamnade inne i bilen istället för ute i motorrummet där kondens förvandlade elsystemet till det mest osäkra man kunde tänka sig. Alla gamla lösa tampar som hängde här och var togs bort och nya sladdar drogs, dock ej i den färgnyans som ett original elsystem har. Men det fungerade! Även bensinledningen byttes ut mot gummislang p.g.a. ansamling av smuts i det fasta röret som går under hela bilen.

 

I början på nittiotalet började motorn låta allt mer tjurig och styrkan var det si och så med. Raskt gjordes en okulärbesiktning av maskinen och det befanns – när topplocket var borta – att motorns kolvringar hade gått av i cylinder nr 2 framifrån räknat och därav repat djupa fåror i cylinderloppet. Även ringarna i cylinder nummer tre hade gått av varför kompressionen inte var något vidare. Reporna i cylinderloppen var så djupa att en borrning av cylinderloppet måste till för fullgott resultat. En utbytesmotor vars cylinderlopp honades, hämtades istället in, från en PV 544 sport årsmodell 1965. Alla slitdelar byttes, kolvringar, lager, kamaxel, gavelpackning, fryspluggar och ny tryckplatta och urtrampningslager till kopplingen, ny oljepump m.m. En planad topp med större ventiler 45/38 samt med kanaler tagna, samt kortade stötstänger för att klara påfrestningen på ventilbryggan monterades. Även en ny huvudcylinder till bromsarna inköptes vid detta renoveringstillfälle.

 

Efter renovering gick motorn väldigt bra – så bra att ett problem som uppstod var att hastighetsmätaren slutade fungera varför den sändes på renovering till JiGe i Dalarna. Varvräknaren som aldrig någonsin fungerat ersattes med en falsk – en nytillverkad varvräknare monterades in i ett gammalt instrumenthus varför utseendet såg helt ok ut. Alla instrumenten är renoverade i omgångar eftersom kapillärrör har en förmåga att gå varma när motorn kokar, sånär som på klockan och oljetrycksmätaren som ägaren aldrig behövt röra. Klockan fungerar fortfarande inte så det kan ju vara en anledning…

 

Mitten på nittiotalet innebar att ägaren var i Dalarna på semester och av en händelse stannade han till på en bilskrot som i ett vindsförråd hade delar till P1800. Två blinkersuppsättningar fram som var i nyskick inköptes för den facila summan av en tusenlapp. De blinkers ägaren hade var helt slut!! Det finns inga som helst i reserv någonstans vad vi har sett - gissa om ägaren var glad för att bli av med den tusenlappen. Han köpte också backspeglarna som nu sitter på – hos Rogers Custom. Även de baby moon kapslar som sitter på bilen köptes där och vid denna tid. Snobbringarna är från ägarens farfars Amazon.

 

Mot slutet av nittiotalet var det dags att lämna den svarta lacken åt sitt öde. Bilen och ägaren var nu återbördade till Karlskrona och P1800:n skulle återfå sin originalkulör – grafitgrå. Men först inköptes en ny bakskärm till den andra sidan som ännu aldrig bytts ut. Även en helt ny dörrsida i plåt svetsades dit på förarsidans dörr som haft en ganska dålig lagning tidigare. Stolarna lämnades in till en skomakare som fick sy upp dem med nytt skinn som köptes av ägaren. Allt skinn byttes liksom stolarnas kederlister, förutom stolarnas mittpartier som är original. Även nya fjädrar köptes till bakaxeln, länkarmarna fram byttes ut till renoverade med nya bussningar i. Ägaren lät lackera bilen i grafitgrå nyans hos en hobbylackerare men blev inte nöjd och ämnade senare – när plåten var i tillräckligt bra skick – lämna in hela bilen till en professionell lackerare. En originalratt och en original växelspaksknopp inköptes.

 

Värre var det att få tag i grillgaller. Det satt ett svart plastgaller från en 70:a på bilen liksom denna årsmodells kofångare och en repig grillsarg. Efter en kontakt med en ägare av en 63:a i skåne sändes mallar på denna grill som var isärtagen. Sedan gjorde ägaren en egen grill efter dessa mallar, den utfördes i aluminium, 4 mm tjock och blev bra i förhållande till originalutförande som han noga studerat. En skillnad dock, den grill han gjorde måste limmas för att hålla ihop på ett bra sätt, originalgrillarna går att montera isär. Nya framdäck köptes till bilen. Även en helt ny nummerskyltsbelysning inköptes då den gamla var full med fula porer.

 

I början på år 2000 inköptes nya sparklådor som svetsades dit istället för de hemgjorda dito som funnits tidigare. En bättre grillsarg inhandlades av en f.d. taxichaufför i Kallinge. Även två delar av de uppåtsvängda originalkofångare som ägaren köpt långt tidigare av Jan Nyrén – på åttiotalet – kromades om och blev fina vid montering. Den mittplåt som också är omkromad till främre kofångaren – den har han gjort själv efter en rostig originalförlaga. Mittstaget till bärjärnen fram är också egentillverkat. Nya bakdäck inhandlades.

 

Under de senaste åren fram till nu, år 2003 har ägaren bytt ut gummilisterna i dörrarna samt köpt nya styrskenor till fönsterrutorna. Han har bytt ut vindrutan och bytt till nya gummilister både för framruta och bakruta i samband med lackeringen då rutorna lyftes ut. Även en sidorutelist är bytt till ny, den vid förarsidan. Ett nytt innertak är monterat och ett av de fjäderstål som skjuter upp bagageluckan är bytt då det gamla gick av. En ny Weberförgasare är inhandlad med dito luftfilter, ett extractorgrenrör och nysvetsad avgasböj är monterad. Nya bussningar är inköpta och monterade till de bärstag som håller bakaxeln. Stödlagret till kardanaxeln är bytt. Knutkorsen byttes av en utbildad Volvomekaniker i början av nittiotalet. Det är också från denne mekaniker (som var ägarens arbetskamrat) som han fått en verkstadshandbok för att inte längre sväva i ovisshet om bilens urusla skick. Överväxellådan är renoverad två tillfällen hos SVIS, den första gången höll inte mellankåpan i aluminium och byttes vid andra tillfället ut till gjutjärn, samt ny solenoid monterades då den gamla gått sönder då mellankåpan sprack.

 

Lackering i den grå nyansen har skett i två omgångar hos en firma i Nävragöl, den första gången vid årsskiftet 2002/2003, men då blåsor på lacken uppstod inom kort fick firman göra om hela lackeringen varpå en bättre försegling av bilens ytor undertill kom att utföras. En garanti på lackeringen är utfärdad och den gäller till år 2005. Även förarsidans dörr justerades in vid lackeringstillfälle nr 1, varpå också gångjärnen knäcktes ihop för att inte glappa. En splitterny framskärmslist till förarsidan är också inköpt i slutet av mitt ägande, liksom helt nya kromlister till vindrutan. En ny luftfilter- samt startsats är inköpt till den nya Weberförgasaren av F:A Rallydelar i Vredstorp.

 

Avslutningsvis; Finns det något som inte är utbytt på bilen utom ägaren? Till ägarens försvar kan väl sägas att P1800 är en vacker bil, en av de vackraste man kan tänka sig. Men den är svår att renovera med sin helsvetsade kaross, tennspackling av skärmar är ett måste och förutsätter ett kunnande som går en bit utöver det vanliga när det gäller bilrenoveringar. Elsystemet är synonymt med ”Mannen som uppfann mörkret”, Lucas, bilen väger för mycket för att någonsin ge sportbilskänsla vad gäller acceleration, det har blivit allt dyrare med delarna även till gamla Volvo och det kostar verkligen pengar att ligga på topp.

 

Men det är allt en härlig känsla att spaka ut den tunga ”Swedish Iron” på vårvägarna och växla den tättstegade lådan! En känsla förunnad även vanliga dödliga, inte bara helgon…

 

För dokumentationen och rätten att publicera denna text svarar redaktionen på hangus.se

 

Definition bilmissbruk:

"Att använda en bil för ett annat ändamål än transport från A till B."