En bilmissbrukares bekännelser: Del I Fabriken

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use


Definition

bilmissbruk: 


"Att använda en bil för ett  annat ändamål än transport från A till B."

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

Prolog


Hampus har sökt Gud, kärleken och den perfekta bilen i hela sitt liv men bara hittat ett av dessa tre fenomen. Och då har han letat nästan överallt. På hans resa längs med livets motorväg har han sparat episoder för en bekännelse som grundar sig på både nytillverkade och bättre begagnade reservdelar från ett liv som bilmissbrukare. Vem är då Hampus? Och vad är bilmissbruk? Han är en helt vanlig människa som föddes i byn som Gud glömde en disig septemberdag 1961. Samma år som Dag Hammarskjölds flygplan blev nedskjutet över Kongo. Själv blev Hampus baptiserad av byn som Gud glömde när han som liten jagade Storegårdens tjurar med sitt hemgjorda armborst. Han vet faktiskt inte riktigt hur det gick till men försedd med smeknamn blev han liksom så många andra i byn som Gud glömde, vare sig de ville eller inte. Hans morfar Angus vistelse i Amerika gjorde morfadern förtjust i de anglicismer som spreds med samma hastighet som Marconis radiovågor.     Byn som Gud glömde är en liten by med lite mer än åtta hundra invånare i norra Blekinge, nära gränsen till Småland. De som växt upp i byn vet mycket väl att Gud glömt bort dem, man kan nämligen göra vad som helst utan att någon ingriper!? Hampus talar av egen erfarenhet då han har gjort mycket som man inte borde göra och en del av det måste han bekänna. Inte allt! Det han vill bekänna handlar förstås om bilmissbruk och hur det påverkat hans liv. Han har nämligen missbrukat bilar i hela sitt vuxna liv och nu har det blivit dags att göra upp med det, han har gått upp så fullständigt i sina bilar att han blivit en del av dem. Ändå har Hampus träffat de som ifrågasätter om bilmissbruk verkligen finns? Och om det faktiskt finns, vad är det egentligen för sorts missbruk? Självklart finns bilmissbruk och så här definieras det: ”Att använda en bil för ett annat ändamål än att transportera sig från A till B”.

   Bekännelsen om Hampus bilmissbruk tar sin början arton år efter hans födelsedag och han är i full färd med att skaffa sig ett liv. Året är 1979 och han har gått ut verkstadsteknisk linje och kan både svetsa och bocka plåt men än så länge har han inte en aning om att en tjej också kan bli riktigt kåt. I den lilla by han växer upp är nämligen bristen på tjejer en av de riktigt stora tragedierna.

   Hampus familj består av fadern Dan Gustaf och modern Linnéa, samt hans tre bröder; Calle, Mike och John. Hans föräldrar är födda på 1920- respektive 1930-talet och de är småbrukare med egen gård och fyra söner. Gården inhandlades för pengar Dan Gustaf sparat ihop genom att bo på sitt föräldrahem, nämndemannagården i Bräntemåla som farfar Gustaf ägde fram till sin död 1975. Hampus far Dan Gustaf hade bott hemma tills han blev lastgammal, det vill säga trettio. Att bo kvar så länge på föräldragården gjorde att han lyckades spara ihop pengar genom att köra mjölken och ta diverse påhugg i skogsarbetet som varit en stor näring ända sedan ångsågarnas tid i byn som Gud glömde. Året är 1953 när Hampus far och mor kommer till byn. Han är stark Dan Gustaf, hur stark han är förstår sönerna först när de får vara med i arbetet med att anlägga trädgårdar. De femtio tusen kronor som han betalar för gården är mycket pengar 1953 men Dan Gustaf slantar upp hälften av hela köpeskillingen - kontant. Och med hjälp av dessa pengar växer Hampus upp som tredje sonen i ordningen på den lilla gården som är vackert belägen vid vägs ände i det natursköna odlingslandskapet som omger byn som Gud glömde.

   På den tiden det här utspelar sig har ”Såssarnas” stordrifts- och storstadspolitik ännu inte tömt landsbygden på unga människor, i byn bor fortfarande ett helt tjog med kompisar till Hampus och hans tre bröder. Det är fyra år mellan de äldre bröderna, för lillebror John skiljer det nästan åtta år mellan honom och Hampus. Hampus bor hemma när han fyller arton och jobbar först på sågverk sedan på fabrik och äldsta brorsan Calle har flyttat till Malmö och börjat jobba som kylmontör för att tröttna på det och utbilda sig till jurist. Vid tiden för den här bekännelsen arbetar Calle på Kristianstads tingsrätt och är tillsammans med Anneli som han träffat i Malmö. Storebrorsan närmast Hampus i ålder, Mike arbetar som grovplåtslagare på Uddcomb i Karlskrona, eller ”Staun” som de säger i byn, lillebror John går i Kallingeskolan.

   Hampus morfar Angus hette egentligen Olov men bytte namn efter att ha emigrerat till U.S.A. på 1920-talet. Han åkte iväg som Olov och kom hem som Angus. Han hade varit svetsare och gjort karriär som professionell pokerspelare och spritsmugglare. Denne morfar hade tjänat mycket ”måney”. Allt detta säger kanske inte så mycket om hur Hampus hade det som barn i byn som Gud glömde, men det var en otrolig uppväxt och hans släkt, en hop med otroliga människor, är och förblir en del av den historien. Den här berättelsen handlar emellertid om Hampus Persons liv som bilmissbrukare och det måste bekännas att i berättelsen om hans bilmissbruk kommer inte heller kvinnorna på fädernegårdarna till sin rätt. Hans mormor Agnes och  farmor Rut är bägge färgstarka personligheter som styr och ställer med både människor och djur. Men det är inte de som har pengarna och som Hampus far brukar säga; pengarna styr! Och de kom att styra även Hampus liv visade det sig.

   Därmed inte sagt att Dan Gustaf hade rätt men det får bli inledningen på berättelsen om det bilmissbruk som kom att utvecklas till en trogen följeslagare i Hampus liv. Det finns många aspekter av bilmissbruk och här är några mer tydliga symptom och varningssignaler då missbruket är på väg att ta över och bryta ut på allvar; kostsamma renoveringar, oplanerad nöjeskörning, fortkörning, omdömeslösa inköp av reservdelar, omdömeslösa inköp av skrotbilar, bensinslut, växellådshaverier, omdömeslösa omkörningar, upplevelser av estetik i betraktandet av karrosslinjer, uppsökande av obskyra platser där det finns gamla bildelar, meningslösa slagsmål, starkt hämndbegär, oförmåga att reparera sin egen bil, oförmåga i att förstå att som lekman bör man inte reparera andras bilar, åskådare till orealistiska bilfilmer på bio, fantasifulla försök att efterlikna de fasansfulla biljakterna bilmissbrukaren sett på bio, konsekventa fortkörningar, en bilmissbrukare tycker det är tråkigt att sätta sig i bruksbilen efter en vända med en ”riktig bil”, blir alltid fartblind, kurvorna stormar emot men bilmissbrukaren bara glider igenom, återkommande omlackeringar, behandling av människor som om de vore bilar, behandling av sig själv som om man vore en bil, allt större begär efter mer och mer hästkrafter, etcetera!



Fabriken


Ingresserna är hämtade från romanens första del och syftar till att ge en överblick över handlingen som utspelar sig under 5 år på 1980-talet, en trilogi som omfattar 1399 sidor. 


1.Att lackera en bil anses av många vara en av de yttersta konstarterna, varför skulle det annars vara så orimligt dyrt? För en bilmissbrukare kan den första lackeringen lätt leda till fler och fler lackeringar, den ena värre än den andra.


2.Det måste sägas högt och tydligt. Innan det kan berättas om hur Hampus lackerade om sin Amazon till att bli grön, hade han begått en gärning som var god, men som många i byn skrattade åt.


3. Det här har säkert flera av er sett, kanske har ni själva varit motorburna? Unga då..? Iallafall, de motorburna ungdomarna brukade ha stickers på bakrutan på den sunkiga Dodge eller Valiant, Malibu eller vad det nu var för pilsnersläde de åkte runt i. På dessa stickers kunde det stå: "Skratta inte Svensson, din dotter kan ligga i baksätet!" Eller: "Använd kondom! Det föds en -------(namn på t.ex. politiker) varje dag!" Men den sticker Hampus tyckte var roligast var denna: "Fem tusen flugor kan inte ha fel - ät skit!"


4. Hampus åkte hem och med sig hade han hösten i släptåg. Det blev ingen lackering den hösten, han bytte dessutom jobb, klättrade i karriärstegen och började på fabrik. Där var åtminstone varmt vilket man inte kunde beskylla sågverket för.  Skönt också att slippa mobbarna för på fabriken var det vettigt folk som inte jävlades med Hampus i onödan, så länge han körde ihop sitt ackord.


5. Det var en sådan underbar dag i mitten på maj, solen sken och svalorna flög i formation mot ladans översta nock där bålgetingarna sov sin honungssöta sömn. Det var varmt, nästan åskvärme i luften.


6. Hampus unnade sig själv en underbar kaffestund med sin mor Linnéa och sin far, Dan Gustaf. De hade varit ute och tittat på den grönblänkande Amazonen som stod på gårdsplanen.  Färgen var på väg att torka och om en halvtimme eller så skulle den vara klibbtorr. När de hade fikat färdigt gick Hampus ut från köket och stod på trappan och bara njöt av kvällens ljumma värme, då hördes ett monotont ljud. Det kom från fem tusen flugor som satt fast i en tvåkomponenst billack som höll på att härda. Ursinnigt vevade flugorna med sina små vingar.


7. Nuförtiden förekommer de inte särskilt ofta, iallafall inte som då Hangus var motorburen och ung. Han har själv med beundran i rösten gett uttryck för det polisiära hantverket. Åh, stoppade de dig, vad hände? Vad var det för bil du körde..? Fick du köra vidare eller satte de dit spanska flaggan direkt?


8. Det har blivit dags för Hampus att få den stora äran att vara med om en flygande besiktning. Den sommaren då han just fyllt 18 och upplevt sin första semester som slutade i katastrof. Det började med att det var två veckor kvar av semestern när Hampus kom till minuten för att ta ut pengar, han trodde sig om att ha ungefär en dryg tusenlapp kvar, men fick inte ens ut en hundralapp - det stod att det var 75 kr kvar på kontot. Fy sautan vad det kändes! Sen kom de flygande besiktningsmännen och landade i hans medvetande som grädde på moset.


9.En flygande besiktning av en buteljgrön Amazon slår det mesta. När det gäller begrepp som det tyska "Fingerspetzgefhule" är denna högtflygande besiktning ett bra exempel på en sociologisk studie av hur färg kan påverka sinnestämning och till och med myndighetsutövning.


10. Det finns vissa bilar som förmedlar känslor av övergivenhet. Den röda PV sport 65:a som Hangus byggde om så det stod det härliga till, var en sådan bil. När han först mötte den så hade han en vit PV 66:a som var trimmad och gick lika fort som käften på en börsmäklare. På våren sprack den vita lacken och rosten blommade för fullt vilket lumparkompisen Cassé som Hampus köpt den av, glömt att tala om..? Detta är berättelsen om den röda PV:n och allt som hände med den bilen innan det var dags för en sista flygande besiktning.


11. Stor-Kalle och Hampus kom farande som fordom kung Jehu, de var på väg från Ronneby mot Karlskrona och vid krönet där Skönstavik breder ut sin sommarprakt med lövträd och skuggiga dungar blev de stoppade. Av polisen.


12. På forum där bilintresserade diskuterar problemlösningar så förekommer sedan början av 2000-talet ett begrepp som kallas "moddträsket" - en förkortning av "modifieringsträsket". Man modifierar sin bil med olika attribut, kolfiberhuvar, stereoanläggningar i 150 000 kronorsklassen, softat glas, vingar som får en jumbojet att skämmas, luftintag som är avsevärt större än bilens motor! Renoveringsträsket däremot, det har funnits så länge att inte ens de som sitter fast i det gitter att diskutera det längre. Men det ska bli ändring på det.


13. Väl hemma efter Hampus impulsköp av P1800:n infann sig det första problemet som måste lösas, var skulle han ha bilen? Hans far var inte intresserad av att ha ett renoveringsobjekt till på gården, det fanns tillräckligt av den varan tyckte han.


14.Glömsk av det som hänt under bogseringen av den nyinköpta P1800:n tog Hampus sig en tur genom byn som Gud glömde, åtminstone halva byn om man ska vara noggrann.


15. Det som kännetecknar någon som håller på att dras ned i renoveringsträsket är att han eller hon allt oftare befinner sig letande på de mest obskyra ställen efter delar till renoveringen. Fabians bilkyrkogård var ett sådant ställe.


16. När du har en stor renovering att sjunka ned i, då byter du delar utav bara farten. Att tänka sig för innan du byter ut något kan vara ett sätt att försöka undslippa att sjunka djupare ned i renoveringsträsket. Det vill säga - tänk efter före - innan du börjar med själva renoveringen.


17. Det var ganska illa ställt med Hampus, han hade varit djupt nere i renoveringsträsket när han och bästa kompisen Kenta med stålkammen åkte till ett ännu mer obskyrt ställe än Fabiansons bilkyrkogård. Nämligen bilskroten i Ryd där Åke på myren härskade.


18. En känsla som inte finns uppenbarar sig - du har genomfört ett stort projekt och plötsligt en dag är det färdigt. Vad ska du göra nu då? Den stora tomheten infinner sig när alla drömmar är uppfyllda och du börjar fundera över nya projekt men du orkar inte..! Du är på väg rakt in i en utmattningsdepression och det enda att göra är att åka iväg på en riktig irrfärd. Det var precis vad Kenta med stålkammen och Hampus gjorde med P1800:n från Augerum, en bil som inte rullat lagligt på allmän väg sedan början av nittonhundrasjuttiotalet.


19. Hampus träffar på Kakan och lär sig vad det innebär att vara ett mobboffer. Kakan riskerar att förlora hela "klockspelet" men klarar sig genom att hänga på gärdsgårn eller en tretumfyra regel om man ska vara sanningsenlig. En kärlek uppenbarar sig men försvinner lika snabbt igen och det visar sig att öppna fönster i småländska nätter inte är att förakta.


20. Det fanns en gammal enstöring i byn som kallades för Krig och Fred. Han gick omkring på bygden klädd i vinterkläder sommar som vinter och var mer lagd åt krig vilket han demonstrerade så fort han fick tillfälle genom att försöka komma åt småglin - utan att lyckas. En motsats till denne Krig och Fred var Hampus bästa kompis Petters storebror som faktiskt levde upp till sitt smeknamn - Gandi. Vän av ordning inser nu att ambitionen i att beskriva renoveringsträskets vedermödor börjar spåra ur men en liten renoveringsaspekt finns med i detta avsnitt! Den handlar nämligen om P1800:ns fönstervev och dess låsbricka.


21.Den sista beskrivningen av Renoveringsträsket handlar om färden mot dess dyiga bottensediment där svetsloppor, verktygslådor och bildelar far omkring som Pirayor i en skräckfilm. Avsnittet handlar om hur Hampus fick ett sådant knytnävsslag i ansiktet att hjärnan antagligen fick bestående skador och därav började massproducera bilbilder i frontallobens tankecentrum, bilder som ledde in i ett tyngre, snabbare och allt mer beroendeframkallande bilmissbruk. Läs om hur Hampus körde av vägen med P1800:n och därav tvingades göra en djupdykning ända ned till botten av renoveringsträsket.


22. I början av 1980-talet hade rosten på allvar börjat ge sig till känna igen på P1800:n. Som yrkesutbildad plåtslagare var Hampus inte dummare än att han förstod att om han ville behålla bilen måste en migsvets köpas in. Och när han gjort det kände han sig tvungen att reparera en Opel vars skärmbalkar var upprostade. Efter att denna Opel drabbats av värmechock mitt i vintern började en lång resa från byn som Gud glömde, kort sagt - det hade blivit dags för Hampus att inleda sina irrfärder.

 

23. Den dagen Hampus började på fabriken fyllde han 19 och fick testa sina lungor. Och mycket riktigt, han kunde blivit elitidrottsman sa sköterskan. Om han inte börjat på fabriken. Personalchefen välkomnade Hangus och iscensatte genast det han var bäst på, att säga sanningen om de anställda: Personalchefen berättade i förtroende om vilka som hade alkoholmissbruk, vem som stal från fabriken och vilka som höll på med småbrott som att fuska med ackordet och till och med i ett fall - djurplågeri som en av arbetarna gjort sig skyldig till. Till Hampus sa personalchefen följande visdomsord innan de förgrymmade arbetarna släpade iväg honom till personalfest i folkets hus för att ge honom sprit och sedan stryk:


- Det är synd att du ska lämna oss Hampus men det är ett bra beslut att börja studera, kunskap kan ingen ta ifrån dig, ingen!


24. Här är den tråkiga men ack så nödvändiga vardagsrealisten verkligen i sitt esse och för dig som alltid har undrat hur det egentligen ser ut och hur det luktar och känns när man är en liten kugge i en riktig fabrik under industrialismens sista skälvande guldålder så blir vi inte svaret skyldiga: Det är kort sagt ett tråkigt helvete, ungefär som Jean Paul Sartre beskriver det med tre personer som måste umgås i evighet och aldrig slipper från varandra, och är du en av dem måste du beväpna dig med metallicklackerade dagdrömmar annars står du inte ut en halvtimme. Om du är ute efter spännande händelser som bara en bilmissbrukare kan råka ut för så kan du med gott samvete hoppa över detta avsnitt. (Sic. red. hangus.se)


25. Som vän av ordning måste vi konstatera att allt som sker vänds till det motsatta. Så upprepar sig historien gång på gång och utvecklingen går fram och tillbaka - med stormsteg! Hampus första tid på fabriken var som en smekmånad och det dröjde innan han började inse vidden av att varje dag utföra samma moment med sina händer medan hjärnan ständigt var på resande fot i dagdrömmarnas rike. Så blev också uppvaknandet en antiklimax i form av en handslägga som var farligt nära att träffa Hampus arbetsledare.


26. Klockan närmade sig fem på onsdagsmorgonen och fabriksarbetarna satt i sitt eget hemgjorda fikarum vid maskinsvetsen där Russinet klämt sönder sina fingrar förra veckan, han var sjukskriven på obestämd tid. Hampus njöt av den tidiga morgonvilan innan arbetet skulle ta víd samtidigt som den stillastående fabriksluften kontaminerades av Ingo som puffade ut små rökmoln under de borstiga mustascherna. När Rolle sedan fördelade dagens arbetsuppgifter härsknade Hampus till. Han fick nämligen det tveksamma nöjet att köra fogberedningen för andra dagen i rad.


27. Brunnsborraren såg ut som om han tagit form ur en italiensk operakörs framförande av smideskören. Han mätte drygt 1.60 meter i strumplästen och hans kropp var satt med muskulösa armar och breda skuldror, ovanpå dem satt en kort och tjock hals som bar upp ett ansikte med ett kolsvart buskage till hår som stod rakt upp och ett skägg som inte var för långt men inte heller för kort, det lät en skönja ansiktsformen som påminde om en ost. Han hade ett nät med fint tecknade rynkor kring ögonen som drog ihop sig samtidigt som den misstänksamma blicken skärskådade en innan han på dröjande och släpig småländska började berätta om varför han sprängde ackorden.


28. Hampus befann sig i en glad och förväntansfull sinnesstämning då han efter fullgjort övertidsarbete på fabriken skulle hämta P1800:n hos Harry lackeraren. Harry hade som vanligt åstadkommit ett riktigt svartjobb. För svart var den denna stötesten till bil som skulle förfölja Hangus under hela 20 år av bilmissbruk. Under tiden som Hampus väntade på att det skulle bli dags att hämta bilskrället arbetade han över och det var när arbetarna satt och slog ihjäl tiden som de fått av fabriksledningen som Axel berättade om en arbetare som nyligen pensionerats. Han hette Berthold men kallades aldrig för något annat än Pytte. Kanske var det historien om varför han kallades för Pytte som inspirerade Kakan till det förödmjukande och farliga hysset med fjäderfästet? Vi vet att det är långsökt men helt otroligt är det inte!


29. Att montera alla delar som skulle sitta på P1800:n efter lackeringen visade sig vara lättare sagt än gjort. Hampus misslyckades på flera ställen och fick bättra lacken rejält, provturen till Växjö blev en fullständig katastrof då en "Sossecontainer" smällde hela Hampus P1800 bakskärm i en fyrvägskorsning med gult blinkande sken. Till på köpet fick Hampus bensinslut på vägen hem och när han till slut fick hjälp så gick kamdrevet all världens väg vilket fick honom att ringa sin far för att be om bärgningshjälp.


30. Hampus blev deprimerad av bara tanken på att ställa av P1800:n men det måste göras. Det kändes så ruttet att ha en nylackerad bil som inte gick att köra med, kort sagt - ett vanligt symptom på bilmissbruk. När Hampus verkligen tänkt använda bilen till det den faktiskt är till för så hade han missbrukat den så att den inte gick att köra. Det här var inte första gången som bilmissbruk påverkade honom känslomässigt, när bilen inte var i det skick som Hampus ansåg att den borde vara så färgade det av sig på både sinnesstämning och humör. Så när hans far och Hampus kom hem från Nöbbele och alla inklusive lillbrorsan varit framme och sett sig mätta på olyckan med P1800:n vars tillknycklade bakskärm kunde göra en bilskrotare överlycklig, infann sig en åskmulen stämning som verkligen påminde familjen Person om alltings bräcklighet.


31.Depressionen över P1800:n och smällen i Växjö släppte inte. Faktum är att Hampus var så sänkt att han ringde fabriken och sjukskrev sig för att fira Kristi flygardag enligt gammal god sed i byn som Gud glömde. För även om Gud glömt bort byborna så hade de inte glömt honom. Fredagsmorgonen var vikt åt gökottan vilket förbereddes genom att på torsdag eftermiddag sätta upp tält och supa sig redlös på en skogslycka i närheten av Fundersmåla gård till bonden Kornblads stora förtret. Allt inträffade som sig bör på folknykterhetens dag och det var få fågelskådare som dagen före druckit litervis med öl och vodka och ändå varit så klara i skallen på morgonen efter som Hampus & Co. De kunde i och för sig inte höra göken gala, men det berodde på att det var mer galningar som gökade än gökar som galnades på gökottan.


32. Det var tjugosex grader i skuggan av de stora betongpelarna som bär upp Ölandsbron. De rullade fram i maklig takt uppe på bron medan de berusade sig på musik och starköl i Jakobs vinröda PV vars bägge sidorutor var nere då Taringen slängt skruvmejslarna som höll dem uppe. De hade precis kommit över själva knycken på Ölandsbron när de fick soppatorsk. På bilstereon brölade Johnny and the Hurricanes saxofoner ikapp med Fender stratocastern eller vad det nu var för någon gura som vibrerade av rock´n roll i "Red river rock". Hampus mer kände än hörde något stort surra invid örat och skrek: Vem fan har slängt in en "Blinning" i bilen?! De jävla kreaturen, dessa hästbromsar de sticker en med samma frenesi som en spikmaskin! Och Taringen var inte sen att skandera: Fäflugorna är över oss! Rädde sig den som kan!

 

33. Peuogot 404:an var vit och längs dess motorhuv ringlade sig rödlackerade eldsflammor, trodde Hampus och Kenta. Denna Peugot stod på Mastens parkering då de kom rullande i Kentas Cheva, Petter hade däckat i baksätet tillsammans med en halvfull literflaska Absolut Vodka som låg och rullade på golvet. Det var en ljummen och varm midsommarkväll och två ungdomar hade råkat i gräl om vilket fotbollslag som var bäst, Atlas eller Trion? Och eftersom tvisten inte gick att avgöra drog en av dem kniv och skar den andre så att blodet sprutade över den vita motorhuven.


34. Som det ofta är så kändes den senaste festen som den allra sista och Hangus sa till sig själv med både ruelse och stor inlevelse:

- Jag skulle inte druckit de sista fyra ölen..!

Det hade blivit dags för den fas där man börjar ett nytt liv som ofta tar slut redan efter det första avhållsamma försöksdygnet, det handlar alltså om ytterligare ett fruktlöst försök att sluta snusa. Ett av de mer minnesrika eftersom Hangus dammsög hela gården på jakt efter snus då kiosken i byn som Gud glömde var stängd, det var ju söndag.


35. Det här var en dag i början av juli då solen stekte asfalten så att inte ens kråkorna kunde landa på den tomma parkeringen utanför fabriken. Återigen hade Hampus ont om pengar och han skulle bli tvungen att vara på fabriken en del av industrisemestern som alltid inföll första veckan i juli. Då stänger Gud av hela Sverige med en knapptryckning och bara riktigt psykiskt starka människor orkar jobba när resten av landet är ledigt och lever loppan. Hampus var en sådan människa, Ingo, Blixten och Räven var det också, de jobbade extra medan Rolle och hans lillebror, Henrik hade semester, Scarface var repatrierad tillbaka till presshallen så honom hade de klippt alla kontakter med och Russinet var fortfarande sjukskriven på obestämd tid.


36.Den sommaren blev ingen fluga fet på några kvarlämnade rester. Grabbgänget tömde flaskorna till sista droppen och rensade faten allteftersom de åkte land och rike kring med sina svenssonbilar. En rad missöden och incidenter hopade sig omkring dem men det struntade de i eftersom de kom från byn som Gud glömde.

 

37. Detta var den höst då Hampus försov sig de tidiga morgnar då lövträden börjar skifta i gulrött och en svag doft av förmultning stiger upp ur skogsgläntorna. Calimero och åkkompisarna på fabriken svor över Hampus sena ankomster men ändå fortsatte allt i samma sömniga takt med undantag för en mycket liten revolution. Tack vare den fick Hampus åka till Ädelfors och gå på facklig kurs och det kunde ha slutat med att också han blivit en brödsosse. Om det inte varit för det bruna kuvertet med försvarsmaktens logotype på, som han sprättade upp samma dag höstvindarna drog in i byn.

ha

n

g

u

s