Saga # 17 Timberjack i fara

hangus.se © 2015 •Privaccy

Terms of use


Definition

bilmissbruk: 


"Att använda en bil för ett  annat ändamål än transport från A till B."

Logotype: Preben Madsen, övrigt: hangus.

ha

n

g

u

s


Den sjuttonde sagan handlar om skogen Timberjack

Märkliga saker hade återigen inträffat i den stora skogen Timberjack. Grävskopan Gruffs skopa hade kommit nedramlande från skyn och begravt vargen Gråben med ett brak. Grävskopan Gruffs fortsatta öde efter explosionen är okänt, men inte långt från Bella Hund Memorial, står en skrothög. Den liknar en stridsvagn med larvfötter och allt, men det kan lika gärna vara resterna av en grävskopa. Två oidentifierade vildsvin jagades av vargflocken Wolfpack ända fram till bröderna Bävers senaste svartbygge. Där tog spåren efter vildgrisarna slut. Vargflocken skingrades och vargarna gick sina egna jaktstigar, det vill säga på stuprörsjakt. Men riktigt besynnerligt blev det när Ohygglipuff blev instämd till tinget och ställd inför Skogsstyrelsen vars säte är en apelsinlund i den stora skogen Timberjack.
   Framför det stora apelsinträdet stod 11 ikoner över Skogsstyrelsens ledamöter. De utgjorde det fotbollslag som en gång spelat hem mästerskapet i skogsligan TBC (Timber Ball Contest). Efter en bortamatch hade den timmerstock laget färdats på, flutit iland vid Frolicdammens strand. Samma strand där Konsult Smult en gång landstigit för att ta sig vidare in mot skogen Timberjack. Av de 11 fanns inte ett spår, de var spårlöst borta. Havregrynsfolket tillsatte en havregrynskommission men det gick inte att utröna var stocken varit och vad som hänt ute på vågorna i Frolicdammen. Kanske sänkte valen Valfrid dem ofrivilligt? I vilket fall hade skogen Timberjack sedan dess inte kunnat få fram ett enda fotbollslag som var bra nog för att delta i skogsligan TBC.
   Skogsstyrelsen styrdes av en ensam figur som rätt och slätt kallades för presidenten. Om honom gick många historier, ibland var han en räv, ibland en örn och ibland en smyglyssnande liten gråsugga. Många skepnader hade han och när han nu stod inför mängden av representanter från skogens alla djur väcktes en förväntan om att han kanske skulle avslöja vem han var? Bland representanterna fanns Rockfolket, Havregrynsfolket, Drottning Inko och Allhärskaren, tvättbjörnarna Stjälbjörn och Grovestöld samt Han som Sover, Mulle Mullvad och den Allvetande Skrothögen, grävlingen Lagawåfflor, Paddan Sartre och bröderna bäver; Tobbe Tott och Tompa Skott! Även Kung Pruttankamon och ett urval av hans bästa soldater i myskankearmén var på plats, myrmidonerna likaså och många, många fler. Men framför denna hord stod presidenten och kaninen Ohygglipuff.

- Vad vet du om grön infrastruktur? Berätta! Uppmanade skogsstyrelsens president som var misstänkt lik en räv med en gåsfjäder bakom örat. Eller var det tvärtom?
- Grön infrastruktur innebär att långsiktigt planera för hållbara landskap med ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer, detta är avgörande för att lyckas med hållbar skogsskötsel, profeterade Ohygglipuff.
Det gick ett sus genom mängden av representanter, tänk att en kanin kunde vara så lärd! Spränglärd rentav, hur hade han blivit det? Jo förstår du Eric, explosionen som sänt iväg hans vän Grävskopan Gruff hade orsakat en Lidnersk knäpp. Det vill säga; en plötslig höjning av kaninens intellektuella förmåga.

- I många andra skogar finns det handlingsplaner för grön infrastruktur. Djur som bor i dessa skogar har fått lära sig grundläggande landskapsekologi, hur grön infrastruktur kartläggs och hur analyser tolkas i beslutsunderlag som ska leda till rumslig resiliens i en process som utvecklar hela skogen! sa Ohygglipuff triumferande.

- Ja ha? jag förstår inte ett dyft vad du pratar om. Men säg mig Ohygglipuff, det var väl så du hette? Nå, vad tänker du om Grizzly Olssons gäng som bränner upp vår skog Timberjack för att vi ska få nya motorvägar, nya betesmarker och ett nytt köpcentrum i hjärtat av skogen Timberjack! Är inte det bra så säg? Insinuerade presidenten.

- Jag vet att Grizzly Olsson är från den skövlade …Lumberjack! Där är allt nedbränt! Där måste alla djuren fly eftersom syret inte längre räcker till, fotosyntesen är död och inte ens kråkorna vill sitta på de kala grenverken längre! Istället kommer Skarven och smutsar ned med sitt träck! Grizzly Olsson påstås ha tusentals sådana asfåglar som slagit följe med honom för att komma till oss och döda skogen! Denne vederstygglige skogsdråpare ska nu få härja fritt i vår lummiga Timberjack, han…

- Seså, nog! Det räcker. Vi har efterlyst Grizzly Olsson för att få höra hans egen version, men tyvärr har han redan bränt ned en yta stor som en fotbollsplan. Jag ska villigt erkänna att detta var inte vad Skogsstyrelsen beställt! Nå, till saken, måhända har Grizzly Olsson lurat oss, med hjälp av sina brevduvor har han skickat på oss allehanda berättelser om gröna infrastruktursatsningar som måste göras för att Timberjack ska överleva i en allt hårdare värld, eftersom våra planetvärdar, människorna, håller på att förstöra hela planeten om de får hållas. Så därför vill jag veta mer om grön infrastruktur, på riktigt - vad innebär det?

- Människorna har förlorat kontrollen! De har satt igång krafter de inte kan styra över längre, det har de…sa Ohygglipuff.

- Men vad vet du om grön infrastruktur? Inte mer än vad jag vet, verkar det som? Så vad ska vi då göra åt situationen? Frågade presidenten och såg listigt på Ohyggipuff som satte upp en fundersam min.

- Vi utmanar Grizzly Olssons gäng på en fotbollsmatch! Den som vinner får bestämma skogen Timberjacks vidare öde, föreslog Ohygglipuff.

- Och hur skulle det gå till? sa presidenten, vi har ingen fotbollsplan, inte en fotboll ens en gång, och vem ska sköta alla kontrakt med TV Fura? Och vem håller ihop ackreditering för tillresta e-korrar som kommer för att bevaka matchen?

- Bröderna Bäver måste genast upphöra med sina svartbyggen, Lagawåfflor får i uppdrag att ordna en auktion så vi får tillräckligt med lösmynt…började Ohygglipuff säga innan han blev abrupt avbruten.

- Seså, nu räcker det! För bort kaninen, nu eller med detsamma! Vi får ta reda på mer om grön infrastruktur på skogsnet.se, sa presidenten och la tassarna i kors över bröstet.

- Var det för egen vinnings skull Ohygglipuff försökte avskärma oss från verkligheten? Sa presidenten och fortsatte; En sak är säker - han tänker inte som vi! Skogsstyrelsen drar sig därför tillbaka för att bestämma vilket straff vi ska utdöma enligt Skogsbalken §§ 14.
Vid omnämnandet av Skogsbalken skingrades alla representanterna som löv för vinden. Många gick ledsna och molokna tillbaka till sina revir. Bara presidenten stod kvar och såg efter kung Pruttankamons trupper som förde bort kaninen.

- Ohygglipuff måste ta lärdom av detta, men kanske är det redan försent…och kanske slutar sagan som en stek? Sa presidenten och slickade sig om munnen.

   Det var en erfaren och stridbar grupp som vaktade honom, chansen att fly var minimal. Där Ohygglipuff gick mitt i ankparaden kom han att tänka på glömskegröten och de stora krigen som myskankorna utkämpat. Han tänkte på Havregrynsfolkets herravälde som avslutats med den förfärliga striden i utkanten av skogen. Den gången stoppade kung Pruttankamon deras framfart i skogen Timberjack en gång för alla.
   Just då, samtidigt som presidenten suckade högt och ljudligt, satte sig bäverbröderna Tobbe Tott och Tompa Skott på två vildsvin som låg och vilade i ett buskage inte så långt därifrån. Endast trynena stack upp.

- Iiiiihhhiii skrek de bägge vildsvinen.

- Aaaahhhh! Skrek Tobbe Tott och Tompa Skott.

Ett litet tumult uppstod och detta höll på att leda till handgemäng om inte en hel svärm med ekoxar kommit flygande och lagt sig i omloppsbana kring de fyra. Det var ”Blackbugs”, en luftburen hejarklack som dök upp så fort det vankades handgemäng. De fyra kombattanterna slutade omedelbart med sitt gruff och stirrade upp mot skyn. Då flög svärmen av ekoxar misslynt i väg och på bara ett ögonblick så var de borta!

   Kvar stod alla fyra i en ring och stirrade på varandra innan Tobbe Tott la tassarna i kors och konstaterade:

- Nu är det som det är, men kanske kan vi tillsammans klura ut en plan hur vi ska rädda den där olyckan Ohygglipuff som förts bort av självaste presidenten.

- Ohygglipuss? sa det ena vildsvinet.

- Nej, Ohygglipuff! rättade Tompa Skott.

- Seså vad är det för gruff! sa det andra vildsvinet och Tobbe Tott nickade instämmande.

De fyra lade sedan armarna om varandras axlar och tog på äkta Timberjackmanér en timeout för att diskutera sig fram till vad som kunde rädda Ohygglipuff.

   Något senare, mer exakt elva timmar senare Timberjacktid. Räddningsaktionen aktiverades när bröderna Bäver bad om audiens hos självaste presidenten i Skogsstyrelsen. Presidenten hade till sitt förfogande en säkerhetsvakt, älgtjuren Vidfamne. Han satt utanför presidentens påvra tvåvåningsbyggnad som från början varit ett älgskyller. Byggnaden hade därav ett utsiktstorn. Vid byggnadens dörr satt Vidfamne dag ut och dag in med sina långa framben i kors och stirrade surmulet på alla som kom för att söka audiens. När bröderna Bäver kom dit hamnade de inte först i kön och det var inte förrän framåt eftermiddagen som det blev deras tur.

- Ni är näst på tur efter Ville Vessla, jag kommer att ge er tecken när det är dags, sa Vidfamne som satt och idisslade med en kvist fullmogna bigarråer i famnen.

Då satte sig bröderna Bäver ned och väntade. Och väntade. Och väntade. Men ingenting hände. Inget tecken gavs och det konstiga var att inga fler som aspirerade på audiens med presidenten dök upp? När klockan närmade sig nio på kvällen reste sig Vidfamne upp och skakade av lopporna från sin raggiga päls.

- Men…vart ska du gå Vidfamne? Frågade Tobbe Tott.

- Nu ska jag hem till min Vidfamna, sa älgtjuren förstrött och petade sig i näsan med sin ena klöv.

- Men vad fan? Varför får vi inget tecken, får vi ingen audiens i dag? sa Tompa Skott upprört, han stod inte ut med allt detta väntande.

- Nej det verkar inte så? Det är sent nu, sa Vidfamne, men om ni är kvar så är ni först i morgondagens kö. Det är inte så dåligt, ajöss med er! sa Vidfamne och stegade med långa steg över myren i riktning hemåt, till sin älskade Vidfamna.

   Tre dygn senare och fortfarande inte ett tecken från Vidfamne. Inte heller någon kö. Det hela var ytterst märkligt varför Tompa Skott, när Vidfamne gått över myren för tredje gången, bröt sig in i huset genom att såga upp en lucka i väggen. Det hördes ett brak inifrån huset när Tompa krånglat sig igenom den alltför smala öppningen. Sedan var det tyst. Länge. Men Tobbe Tott blev förfärad över Tompa Skott, som han såg ut då han öppnade dörren!

- Det är ju för fan ingen här! Inte en levande själ så långt ögat kan se, presidenten har aldrig varit här! Jag tror jag blir galen på det där - - - älgskrället! Skrek Tompa Skott och tuggade fradga.

   De hade suttit tre dygn i onödan och väntat på en president som inte var där.
- Vi måste ta oss till Grizzly Olsson, han är den enda som kan ändra på händelseförloppet i den här sagan så att den blir till Ohygglipuffs fördel, sa Tobbe Tott.

- Men det är långt bort, vi måste gå genom hela skogen för att komma fram, och vad gör han? Eldar upp skogen minsann, släck alla mina eldar som den kärlekskranke pyromanen sa, hur ska vi få tag i Grizzly i tid? sa Tompa Skott bekymrat.

- Vildsvinen! Vi rider genom skogen på deras feta ryggar! Kom, här finns ingen tid att spilla! Sa Tobbe Tott och eftersom han var äldst av de bägge bröderna, han hade fötts en halv minut innan Tompa Skott, så följde den yngre brodern snällt med.

 

*

 

Det ringde med en lång entonig signal i presidentens hus. Till slut sträckte han ut en tass och tryckte in högtalarknappen. Utanför fönstret i tornet var det en underbar vårkväll med kvällssol som sken rakt in i tornrummet. Omkring tornet flög stararna, trastarna och domherrarna, de kivades om utrymmet på telekabeln som gick in i tornet, en kabel som förmedlade den dånande barytonstämman rakt in i högtalartelefonen i presidentens rum.

- De är här nu, de kom ridande i skymningen på två vildsvin, har aldrig sett något liknande. Men nu är bävrarna och svinen i säkert förvar, ska jag oskadliggöra domma?

-Nej nej, inte nu, svarade presidenten, vi måste se till att de blir våra budbärare, de tillsammans med kaninen ska säkra engagemanget från hela skogen, medan de spelar fotboll bränner du en brandgata i Timberjack som vi kan börja bygga varuhus längs med, på så sätt slår vi ut alla dessa självhushåll! Vi måste göra alla djur beroende av oss, inte bara de som nu slavar för min räkning i skogen Lumberjack, förstår du?

- Det låter som om du vill ha världsherravälde? Sa barytonstämman.

- Vill inte alla superskurkar det? Se bara på Danold Tramp som snart huggit ned hela Redwoodskogen, det är snart inte mer kvar där än några grankottar!

- Huh, är han på väg hit!?

- Nej han är på väg till Ekorrö, ekorrarnas stat, de odugliga nötterna som fortfarande tror att diktatur och planekonomi ska lösa samhällsproblemen…

- Men då så, jag gör som du säger; jag ger Ville Vessla order att släppa ut kaninen med en bindel för ögonen, hans vänner bäverbröderna och vildsvinen följer honom fram till…

-Ja ja! sluta förse mig med alla detaljer! Vad är det här för eländig saga, snart kommer du väl med en sens moral också!?

- Det var precis det jag hade tänkt! Det som lurar i vassen kan mycket väl hamna i ICA-kassen… sa barytonstämman.

Med ett ljudligt ”klick” så var linjen bruten. Presidenten hade lagt på.
   Något senare, i det första bleka gryningsljuset stod de två vildsvinen och bröderna bäver i en glänta som öppnade sig mot ett stort, förkolnat fält som kantades av brända träd och svartnade stenar. De hade resonerat om sitt frisläppande och kommit fram till att de antagligen sluppit ur sin fångenskap på grund av att de skulle utföra något som gynnade presidenten. Och Grizzly Olsson.Tobbe Tott tog försiktigt ett steg framåt mot Ohygglipuff. Kaninen hade spelat luffarschack med myskankorna och vunnit en hel mängd bijouterier som hängde runt halsen på honom. Han var vid gott mod men bar en bindel för ögonen då det var kolsvart i myskankornas källarvalv där de förvarade sina fångar. Det skulle ta tid innan han vande sig vid ljuset igen. Tobbe Tott tog försiktigt av kaninen ögonbindeln och gav kaninen ett par Ray-Ban av femtiotalsmodell. En ren produktplacering tyckte vildsvinen men de sa inget. När Ohygglipuff fick se den stora fotbollsplanen breda ut sig framför tassarna blev han alldeles stum.  

- Det är här som det stora slaget om skogen Timberjack ska stå, eller rättare sagt, matchen, sa Tobbe Tott med stort allvar.

- Så vi ska spela fotboll, i finalen? Här i skogen Timberjack? Sa Ohygglipuff klentroget.

- Ja så blir det, och den som vinner bestämmer över skogens öde.

- Det kommer bli en match som går till historien! sa Tompa Skott och bägge vildsvinen nickade med både trynen, betar och borst.
- Det var som sjutton! sa Ohygglipuff.


– Slut –