"Walis" Opel Caravan

”Walis” kallades fotbollstränaren i byn som Gud glömde. Han såg ut som en amerikansk actionhjälte men hade svarta tänder och rökte Bill utan filter. Tobaksflagorna for omkring som sotflagor de få gånger han blev engagerad.

Foto:Hans Gustafsson

Amazonen

I det här skedet är det inte mycket kvar av Börjes gamla Amazon. Det bittra slutet när jag plockat ned den för att customisera den en sista gång. I stället hamnade den på skroten. Jag orkade inte fullfölja den tredje lackeringen och monteringen av alla delar.

Foto: Hans Gustafsson

Volvo Person Vagn 544

En röd PV sport var min egendom, en vit och en vägverksgul PV 544 likaså. Ägandet är en viktig faktor att ta hänsyn till när det gäller farkoster som påverkar, eller rättare sagt; tillåts påverka våra liv. Och det är inte förrän du äger en bil som du inser om det är ett "Dårskepp" du har köpt.

Foto: Hans Gustafsson

Provkörning av en PV Sport

Den var körsbärsröd. Som en flickas läppstiftsröda mun. Med bättringslackeringar som om läppstiftet smetat ut lite och fått en mörkare, dov nyans på sina ställen. Men det gjorde ingenting. Kärlek uppstod vid första ögonkastet och varade tills jag byggt om bilen till oigenkännlighet. 

Den vita PV:n

En kväll då det gnistrade från snökristallerna i dikena längs vägen fick jag plötsligt sällskap av en Tyskhare som sprang lika fort som PV:n. Med ett ryck satte jag mig upp från min halvliggande ställning i det nedsuttna förarsätet och tog ett fast tag om rattmuffen. Om Tyskharen vek av framför bilen skulle den bli överkörd. Av mig.

Hellre en PV i Handen än en soffa i Västra Skogen

Det var i mitten av 1980-talet, 1986 närmare bestämt. Statsminister Olof Palme var död, nedskjuten på öppen gata. En roströd PV med Fuzzy Dice och takräcke bar på det öde jag var på väg mot i det här skedet av livet. Jag hade sedan en tid tillbaka befunnit mig huvudstaden och det hade blivit dags att röra på sig igen.

Tillbakablick från en järnvägsvagn -del I

På nattåget mot Hamburg insåg jag att mycket av det som hänt mig de två åren i huvudstaden berodde på en annan skrotbil. Min egenhändigt renoverade P1800 från 1963. Jag tänkte tillbaka på allt jag gjort för att få den att rulla, en del bra åtgärder, en del dåliga, vilket var orsaken till flera missöden som inträffade med denna sportbil.

Tillbakablick från en järnvägsvagn -del II

Hon var helt slut min P1800 från 1963, utsliten i varenda lager och stel av ålder i både styrleder och krängningshämmare. Denna bil som gav upphov till den konstanta ledvärk vilken bosatte sig i min kropp efter 20 år av renoverande; byten av motor, växellåda, lager och bussningar, stötdämpare och däck.